Slutligen...

...vill jag avsluta det här bloggandet  som pågått under två terminer på atelieristautbildningen.
Jag har försökt att göra mina egna läroprocesser synliga i bloggen, och det har stärkt mig i min yrkesroll att  mer tydligt  reflektera över den resa jag gjort mentalt och även fysiskt med föreläsningar och  workshops på HDK och  studiebesök och föreläsningar i Guastalla i Italien nu i juni!


Det bästa med resan var att få bekräftelse på att det som jag väljer att lägga vikt på i mitt arbete med barnen stämmer överens med så  många andra duktiga pedagogers idéer och arbetssätt.


Att ta tillvara på varandras kompetenser och mötas och fundera ständigt tillsammans kring pågående projekt.
Att organisera sig i arbetslagen så att det blir reflektionsmöten varje vecka, som leder till vidare utveckling i arbetet med barnen.
Att antingen fånga upp något som ett barn pratar om - fundera med pedagoger vad metanivån är och hur vi tar tillbaka frågor till barnen för att fortsätta lärandeprocessen. Att se vad som händer i barngruppen med nya frågor och upptäckar/upplevelse möjligheter. Att sedan bland pedagoger samlas och formulera nya tankeställningar och upplevelser att ta med till barnen. Och fortsätta så... fram o tillbaka. Stöta och blöta...

Eller att pedagoger faktiskt kan formulera en fråga först; hur ska vi få den här innergården vacker?
Att ta med en fråga till barngruppen och utifrån barnens funderingar gå vidare.
Vad ser vi för metanivå i funderingarna - vilka teorier kan vi ha som stöd i vårt arbete?
Vad ska vi ge tillbaka till barnen? Nya funderingar - nya upplevelse -  - att använda nya språk att arbeta i - uppmuntra barnen att använda alla de olika språken som vi är begåvade med! Inte bara ståltråd, lera, papper, färg. Viktigt att tänka stort och brett! Dans, lek, bygga, musik, drama, sagor, teater med mera med mera.
Att våga och vara modig! Och att uppmunta barnen att vara modiga och våga!

Att använda konstbilder i ateljén

Grupparbetet och examinationen kring konst i samhället och ateljén har varit så inspirerande och lärorikt. Alla idéer och funderingar tillsammans i vår grupp under terminen har utvecklat mig som pedagog och atelierista och som människa.

Som vi har valt att arbeta i vår grupp känns som ett bra sätt att fortsätta arbetet som atelierista;

Att reflektera i arbetslaget vad vi ska arbeta med och varför och hur. 


Att på ett kretaivt och lustfyllt sätt tillsammans med barnen få dem att se sina läroprocesser i skapandesituationer -genom dokumentation och återberättelser

Att i arbetslaget välja ut några få bilder som hör till projekt och djupdyka i på ett sådant bra sätt som vi gjort nu under atelieristautbildningen. 


Att tillsammans analysera vad det är vi arbetar med och varför och koppla det till teori!


I vår gruppexamination använde vi oss av en konstbild för att utmana många av barnens språk. Vi pratade om möjligheten att arbeta med bilden utifrån många språk som bild, taktilt, kommunikativt, gestaltning, empati, samspel m.m.

Vi pratade om vikten av att stanna upp och lyssna, reflektera över barns tankar och ord. Kanske hittar vi barnens reflektioner och många ingångar till projektarbete.
Vad är det barn försöker förstå?
Vad relaterar barnen till?
Vilka erfarenheter ligger till grund?
Barnen bygger vidare på kompisens resonemang.

"Estetiken förbinder, den skiljer inte olika kategorier åt. Det handlar om ett empatiskt förhållningssätt till omvärlden som gör att man skapar förbindelser mellan olika saker. Gregory Bateson har uttryckt det som att estetik betyder en struktur som förbinder. Kant talar om astetiken som en förbindelse mellan förnuftet och fantasin. Atelieristan bör naturligtvis använda sig av sin kunskap om tekniker och material. Men framför allt är det förhållningssättet som är viktigt - just att skapa förbindelser mellan det rationella och det fantastiska". (Vea Vecchi Modern Barndom 3/06

Att lära sig handlar om att få in kunskapen i kroppen via kroppen - "inkorporera kunskap"(Mikael Alexandersson, professor i pedagogik, Gbg. Universitet)

All kunskap passerar känslorna, känslor stärker minnet och skapar motivation, nyckeln till motivation ligger i känslorna. (Vea Vecchi)

Det utvidgade språkbegreppet: Att ge varje barn en röst, en miljö som erbjuder möjligheter att uttrycka sig i olika material. Varje individ har ett främsta språk.Det kan vara rörelse, ord, lera, måleri...

Gunilla Dahlberg: "Utmana barnens teorier och fantasterier för att forma en gränsöverskridande pedagogik som inte gör någon boskillnad mellan hjärta, hand, hjärna. Idealet är , även om det inte alltid är möjligt, att pedagogen ska kunna behärska seendets, lyssnandets, frågandets och utmaningens svåra konst."

Att i arbetslag analysera och hitta teorier som stöder och utmanar oss i vårt vidare arbete som atelieristor!

Reflektioner kring teori och praktik

Att ha med mig i mitt atelieristaarbete:

Jag fortsätter att reflektera över vad som är viktigt att ha med mig i mitt arbete som atelierista.
Teori och praktik ska gå in i varandra mera i mitt arbete som atelierista.

 Tänker att det ska vara mera uppblandat med teori och praktik och att jag ska kunna använda teorier mer levande i min yrkesroll och kunna/våga använda det mer ofta och blanda in det mer naturligt i atelierista rollen.

 Som pedagog bör man ha en stark medvetenhet om den nära relation som det filosofiska och teoretiska har och samtidigt nära relation till sin praktik. Att tänka att man använder den pedagogiska dokumentationen som ett redskap för att hela tiden utmana och utveckla sin praktik.

 Man behöver då också olika teoretiska begrepp och perspektiv och ha det som en levande verktygslåda.

(Gunilla Dahlberg, professor i pedagogik, ur  tidskriften Modern Barndom 2008)

Reflektioner: Cristian Fabbi pratade  nu i veckan på Artisten också mycket om det ovan nämnda. Vi som deltog i hans föreläsning fick tillsammans tänka ut vilka teorier som finns med i vårat bagage när vi arbetar Reggio inspirerat.

Det känns viktigt för mig att ”spalta” upp dem igen för min egen skull och ta med mig i min atelieristaroll...

Att arbeta som atelierista

I Tarja Häikiös "Barns estetiska läroprocesser så ställs det frågor;
vilken roll kan design, arkitektur och samtidskonst ha i arbetet med barnen?
Vilken roll har kreativitet i projektarbetet?
Vilka likheter och skillnader finns mellan konstnärliga uttryck och pedagogiska projekt?
Finns det stategier som liknar varandra?
Kan det vara så att konstnärligt och vetenskapligt arbete bygger på liknande processer som inte är definitiva...?


Mina reflektioner:


Att i min roll som atelierista förhålla mig till skapandet och kunna vara kretiv i arbetet med barnen på ett fritt sätt utan spärrar. Att hitta en balans mellan konstnärskap och pedagog.


I arbetet med samtidskonst i barngruppen så upplevde jag det krångligt och tråkigt till en början. Jag fick stöta och blöta arbetet många gånger med kollegor och gjorde många olika försök till kreativa ateljéarbeten med barnen. Men denna målade tavla av Borén fick mig att bli nervös i ateljén.


Jag hittade av en slump en helt annan bild som tilltalade mitt konstnärshjärta så mycket mer och jag kände att DEN bilden ska vi arbeta med på liknande sätt. Det kändes mycket mer inspirerande och lättare att arbeta kring den sista bilden och det som hände var att jag kunde slappna av på ett helt annat sätt. Det gjorde ju hela läroprocessen helt annorlunda både för mig och barnen.


Jag var inte rädd längre för att misslyckas - jag hade hittat något som jag själv var engagerad i ...FOTO!


Det är ju foto som står mig närmast i hjärtat...


Men det trevliga i den här estetiska läroprocessen som jag går igenom är att när jag går tillbaka till projektet med Borén så släpper mina hämningar mycket mer och jag kan förhålla mig avslappnat till den målade konsten.
Barnen arbetar vidare och vi har många fortsatta kreativa skapande situationer.


Så... det är ju viktigt att verkligen lyssna till sitt konstnärshjärta och följa det!
Inte vara så mycket pedagog i ateljén att det blir stelt och tillgjort.


Att som atelierista våga vara konstnär och inte så mycket pedagog i det praktiska arbetet med barnen och våga prova, släppa loss krativiteten och förmedla glädjen till barnen över skapandet och krativiteten!
Men att vara pedagog när jag som atelierista reflekterar i arbetslag och med barnen - fundera ut tillsammans vad vi arbetar med och varför och hur vi går vidare och vilka teorier som vi har till stöd i vårt arbete.

(I Barns estetiska läroprocesser hänvisas vi till olika konstnärer som Bruno Munari, Charles Earnes, Barbara Kruger, Shirin Neshat, Cindy Sherman, Jenny Holzer och Ottonella Mocellin.)

Konst på Röda Sten 

våren 2011

Margareta Hall

Jakten på konstinspiration fortsätter...





Häftigt med blandningen av konst i glas, metall, tyg, lera och måleri.

Keramikkonst

Natalia Alagan

Vladimir Stoces





Glaskonst

Anna Törnquist

Konst i samhället som inspirerar mig...

Typisk färgsättning  i Mexiko

Efter försök att hitta konst som tilltalar mig och som jag kan använda som atelierista kom jag fram till att det inte är helt lätt...

Var ska jag söka? 

Vad ska jag söka efter?

Vad är syftet?

Vad inspirerar mig?

Jag fick söka djupt i mitt inre och fann vacker och för mig tilltalande konst från Mexiko. Det är ju där jag varit och vuxit som människa. All den otroliga konst och människor som jag mött i det landet som har påverkat hela mitt liv...

Frida Kahlo var en stor konstnär i Mexiko.

"Frida Kahlo visade tidigt intresse för konst, men det var först

 efter det att hon 1925 råkat ut för en trafikolycka och blivit 

sängliggande som hon började måla. Olyckan orsakade 

permanenta skador på både hennes ryggrad och livmoder, 

vilket gjorde att hon under resten av sitt liv kämpade med 

svåra och ständigt återkommande smärtor och vilket också 

skulle påverka hennes konst. Det tog lång tid innan hon åter 

kunde gå. Den konst hon skapade var ofta slående och 

chockande, och återspeglade hennes turbulenta liv".[2] 

(Wikipedia)

Kan vi skapa samma saga på det här låååånga pappret?

Utmaningen den här gången var att fundera tillsammans hur/om vi kan få ner sagan på det långa pappret. Vad behöver vi? Hur ska vi tänka? Vad ska vi måla/rita så att andra kan "läsa" sagan?

Några barn var med som inte varit med i projektet tidigare, så det gav oss ett bra tillfälle att prata/reflektera kring vad vi arbetat med. Vi återberättade också sagan och bjöd in de andra barnen att fortsätta arbeta med oss.

Vi tittade på bilderna som vi tillsammans valt ut från internet som skulle passa sagan. Jag tänkte nog att det skulle fungera som inspiration till sagoskapandet.

Ett av barnen gick iväg för att hämta ett ett litet lejon för att måla av, en annan tog efter idén och gjorde likadant. Ett annat barn hämtade en drake för att rita av - det resulterade i en drakklo på bilden...

Ett annat barn valde att göra spöket.

När de ritat färdigt så la jag fram vattenfärg för att måla över oljepastell. Det livade upp aktiviteten som jag upplevde lite tråkig...

Barnen började experimentera med oljepastell och vattenfärgsblandning...

De var inresserade av varandras olika skapande experiment och arbetade ganska länge med uppgiften.

Reflektioner:
Barnen var fria att försöka lösa uppgiften hur sagan skulle kunna hamna på pappret, och jag gav barnen bara uppmuntrande ord på vägen: ja! Bra idé! m.m


Men i efterhand undrar jag vad som egentligen hände. En videokamera hade varit bra för att se hur/vad  JAG sa och gjorde.


 Jag fick känslan att jag nog kunde gjort på ett annat /bättre sätt för att få igång barnen mera. De kändes hämmade. Eller bara fundersamma och  avvaktande inför uppgiften. Ovana?


Jag fick idén att spela in sagan på datorn med barnen med ljud och bilder...


Overheadapparaten skulle också varit lämplig att använda och projicera upp bilderna och dramatisera kring dem...när vi nu får tag i den svårhittade glödlampan...

Barnens saga utifrån "I drömmarnas land"

VATTENPUMAN OCH ELDPOJKEN

DET VAR EN GÅNG EN ELDPOJKE MED LÅNGT HÅR SOM VAR TILLSAMMANS MED VATTENPUMAN, SOM VAR EN AV HANS BÄSTA VÄNNER.

DE VAR NERE I DJUPA SVARTA DALEN EN DAG...

DÄR NERE FANNS ETT ÖGONLÖST SPÖKE SOM HETTE PLASMAN OCH VAR JÄTTEELAK!

DET ÖGONLÖSA SPÖKET FÖLJDE EFTER ELDPOJKEN OCH VATTENPUMAN NERE I SVARTA DALEN OCH BÖRJADE JAGA DEM...

DE SPRANG OCH SPRANG DE FORTASTE DE KUNDE FÖR ATT INTE BLI TILLFÅNGATAGNA...

EN SNÄLL DRAKE SOM HETTE REGNBÅGEN FLÖG ÖVER DJUPA SVARTA DALEN OCH SÅG ATT ELDPOJKEN OCH VATTENPUMAN BEHÖVDE HJÄLP...

DRAKEN SAMLADE ALL KRAFT OCH BLÅSTE ELD MOT DET ÖGONLÖSA SPÖKET SÅ ATT DET SKULLE SLUTA JAGA ELDPOJKEN OCH VATTENPUMAN...

SPÖKET BLEV  RÄDD OCH FÖRSVANN, SÅ DRAKEN TOG MED SIG ELDPOJKEN OCH VATTENPUMAN TILL EN STRAND OCH SLÄPPTE NER DEM PÅ STRANDKANTEN...

Kommer tankar in i från huvudet eller kommer de utifrån?

-Kan man rita sina tankar?

-Kan man rita andras tankar?

-Kan man sätta ord på sina tankar?

-Kan man göra tankar I lera?Ståltråd?

Pedagoger reflekterar:

Hur går vi vidare I arbetet med barnen och Konstbilderna som nu är tre stycken?

Det var lättare att locka barnen till samtal när de olika tanlebilderna dök upp. Barnen lyssnade noga på varandras funderingar och idéer som inspirerade till skapande arbete kring bilderna.

Det gick också att väva ihop bilderna och få  tankar att bli som en röd tråd I temat.

En ny grupp barn arbetade med pedagog kring samma bilder och de olika samtalen och iaktagelser ledde oss in I att skapa en saga kring en av bilderna :

”Eldpojken och Vattenpuman”...

Sagan blev spännande och det kändes som barnen tyckte det var fängslande att arbeta med den – vi letade fram bilder på internet som passar till sagan och ritade till det som vi inte hittade...

Samma grupp barn arbetade vid ett annat tillfälle  med lera och ståltråd för att skapa kring den utvalda konstbilden och sagan...

Barnen fick först frågan om de kunde skapa med ståltråd. De var tveksamma och motvilliga – pedagogen tog fram lera också och då blev det mer spännande och lite lättare eftersom  de känner materialet mer.

Barnen verkade stolta och nöjda över sina lerskulpturer med ståltråd...

Det materialet kommer vi att fortsätta med I vårt arbete.

"I drömmarnas land"

Vi fortsätter att arbeta kring Petra Boréns bild "I drömmarnas land" - nu med nya verktyg och ny inspiration...

Barnen är denna gången i ny konstellation: två fyraåringar och två femåringar. Ett pratsamt gäng och det känns lättare för mig att spinna vidare på barnens idéer. Jag försöker att vara öppen för barnens förslag på aktiviteter med en idé om att vi ska prova arbeta med ståltråd och lera. Jag är osäker på vägen dit - om vi kommer dit eller vad vi hamnar. Men det känns inte viktigt. 

Viktigare är att vi ska ha ett inspirerande skapandetillfälle tillsammans.

Jag visar dem bilden på flickan och lejonet som barnen inte är så bekant med för att se vad de kommer att tänka på...

Massor av spännande idéer dyker upp och de är verkligen iakttagande på bilden och lyssnande på varandra. 

Deras fantasier kring bilden blir tillslut en gemensam saga som heter "Eldpojken och vattenpuman"

När jag läst upp den färdiga sagan så ser barnen glittriga och nöjda ut...  


jag tar fram ståltråd och undrar om de kan tänka sig att göra något från bilden eller sagan i ståltråd?

 Ståltråd är nytt för oss, så barnen ser frågande ut...

Jag frågar om barnen vill ha lera också? Jaaaa! Det tycktes lättare för dem att skapa med de båda materialen...

Barnen knådar och testar och grejar och fejar. Länge och koncentrerat...

"En vattenpuma"

Reflektioner: Det som kändes bäst vid detta tillfället var att jag var mer öppen för att vad som helst kunde hända och det är helt o.k.

Jag var mer lyhörd och öppen för barnens infall och vi hade fantastiska fantasiresor med massor av språkutveckling...

Barnen växte också med sin uppgift -först osäkra hur de skulle hantera materialet och blev mer och mer modiga och tillslut stolta över vad de presterat - spännande saga och skulpturer i ståltråd och lera!

Det ska bli spännande att prova samma material med samma barn ...

och nu böjar vi närma oss dramaskapande kring konstbilden i och med sagan...

Inspiration i konsten

Apropå Tove Jansson så fick vi tips av Tarja; Agneta Rehall har skrivit om Tove Jansson "Den lömska barnboksförfattarinnan.
Lena Kårland har skrivit "En livsvandring i tre akter"

Bruno Bettelheim "Sagans förtrollade värld"

Boljoir: konst kring bl.a spindlar

"Den meningssökande människan" Peter Gärdefors

Sol Lewitt : konstnär

Yinka Shonibare: dysfunctinal family

Bildanalys

Tarja pratade först lite om sagan historiskt sett, och nämde bl.a Bruno Bettelheim som skrivit "Sagans förtrollade värld". Han gjorde freudiansk psykologisk analys av sagor och ville ta reda på Varför sagor är viktiga för barn?
- för deras utveckling
-sagor fungerar som katarsiska exempel på hur livet är för små barn. Symboliskt enkel. Häxa =ondska, Jätte=alla vuxna, prinsessa=det vackra, estetiska e.t.c.

-barnen får ett språk för känslor
-känslomässig utveckling
-utvecklar språket
-stärker barnets identitetsutveckling


Det sokratiska samtalet fick vi prova på när vi arbetade med bildanalys kring Tove Janssons "Farliga resan".

Vi var indelade i grupper och fick med oss arbetsmaterial - frågor och funderingar som stöd vid bildanalysen.

När vi väl började analysera och noggrant titta på bilderna i boken så bubblade det ur oss saker som vi tänkte och kunde uttolka. Spännande att lyssna på hur alla tänkte kring bilderna och hur man själv funderade.

Ännu mer spännande blev det i slutet av bildanalyssessionen då vi fick veta mer om Tove Jansson och hur hon i sin saga tycks bearbeta/berätta  sitt eget livs resa.

Jag som aldrig varit intresserad av Tove Janssons böcker har faktiskt ändrat mig genom att djupdyka i hennes bilder och text. Det är ju så spännande! Jag är dock fortfarande tveksam till att läsa böckerna för barnen...Men jag ska prova nu när jag faktiskt börjar ändra inställning till författarinnan...

Föds tankar i huvudet eller kommer de in dit utifrån?

Apropå konstbilder och mitt senaste projekt kring tankar som kommer från huvudet och tankar kring Petra Boréns "Idrömmarnas land" så känner jag att jag måste förtydliga för mig själv vad jag håller på med. Vad är det här bra för? Vad lär sig barnen egentligen? Vad lär jag mig?

Jag har sammanställt bra tankar kring skapande arbetet kring konstbilder som stärker mig i min yrkesroll:

Att se/ innebär inte bara att se – det är också ett sätt att lagra tänkande, att sortera, reflektera, kritisera och betrakta tingen annorlunda. (loris Malaguzzi)

Viktigt träna sitt seende, och att barn gör det bäst genom konstnärligt skapande. Därför är atelieristan så viktig!

”Att arbeta med eget skapande och kultur i förskola/skola är ett sätt att uppnå målen kring en mer demokratisk skola” (Tarja Häikiö)

Demokratisk aspekt- alla barn får tillgång till sitt eget lärande.

Barn lär på olika sätt -det estetiska skapandet gör att barn får chans att lära sig utifrån sitt att uttrycka sig. Det estetiska skapandet är en kunskapsväg i barns lärande. (tarja Häikiö)

Gunilla Dahlberg pratar om hur viktigt det är att vi får utveckla ett s.k. rhizomatiska tänkandet – att tänkandet får en chans att breda ut sig i en massa kanaler åt olika håll. Det som Deleuze kallade ”tusen platåer” - ett slags spagettitänkande.

Ateljén behövs som ett rum för utforskande- ett kreativt laboratorium där både konstnärliga processer men också hypotestagande utifrån mer no undersökningar. (Tarja Häikiö)

Vygotskij:

 Estetik spelar roll för kunskapsinhämtandet och för barnets identitetskonstruktion genom en förståelse av de egna erfarenheterna.

 Fantasin används för att förstå verkligheten – skapandet har därmed en visuell, visionär o framtidsorienterad funktion. Det blir en kontrast till minnets funktion – bevarande funktion – utan denna kombination plus kreativa impuls så fastnar människan i et t slaviskt upprepa tidigare mönster. Därför bör fantasin tränas liksom minnet för möjliggöra utveckl.

Fantasi stärker barnens förmåga till hypotestagande, förmåga att förutse och problemlösningsförmåga.

Enkelt uttryckt så kan man säga:

Teckna, måla, skulptera gör att barnet tränar seendet, motoriken,språkinlärning, matematiskt tänkande.  

När barnen skissar, tecknar, målar, fotar  ett utvalt objekt så memorerar de och  imiterar och rekonstruerar delar av omgivningen i form av egna tolkningar. Viktigt för barnens utveckling.

På en av Tarja Häikiös föreläsningar så tar hon upp vikten av att till exempel arbeta med ljus/skugga och speglar. Tydligt beskriver hon vad som är utvecklande för barnen;

Läroprocess när barn arbetar med ljus/skugga:

Utveckla blick för: perceptuellt perspektiv (seendet)

Rumsligt perspektiv –tid o rum (att vara existensiell)

Kognitivt  perspektiv –lärande- genom ljuset lär man sig saker

Konstnärligt perspektiv –estetik

Vetenskapligt perspektiv – hypoteser- fysik –no fakta

Transformativt perspektiv: förändring- det utvecklas hela tiden stannar aldrig

Ljusateljé: konstruktion o ljusprojektion. Byggrum med ljus. Till ex en gorilla som ger skuggbilder och utmanar barnen i experimenterandet.

Läroprocess när barn arbetar med speglar:

Träna ögat-ögat som sinne,

 lära sig se verkligheten,

 reflektera över det sedda,

 spegel som rum o dimension, rum –spegel som rumsskapare,

 illusionistiskt rum – som metaforisk aspekt- spegelbild som inte är omvärlden.

All den här kunskapen som finns runt skapande processer i arbetet med barnen är ju så viktig att ha med sig på atelierista uppdraget och göra tydlig för alla man kommer i kontakt med i föeskolan...

Så nu tar jag nya tag med mitt projekt om tankar -nu när jag stärkt mig själv med teorier kring vad jag sysslar med...

Mitt nästa steg blir att ta en bild i taget i annorlunda barnkonstellation och se om vi kan skapa någon tanke i lera. Eller ståltråd. Eller båda två?

I drömmarnas land

Vi träffas i vårat baslag 10/3 2011 och vi har med oss dokumentationer kring vårt konstbildsprojekt som vi kommit överens om att fokusera på.

Var och en av oss i atelieristagruppen berättar och visar vad som hänt i ateljén i barngruppen och vad som hänt med våra egna tankar i arbetet med konstbilder.

Vi har alla följt våra tänkta planeringar och förberett med öppna frågor kring konstbilden "I drömmarnas land".

Det har blivit många spännande samtal;

barnen har reflekterat över de dova färger på bilden och tänker att det är natt/kväll, i en grupp var bilden i svart och vitt som fick barnen inspirerade att göra målningen i glada färger, flickan och "tigern" älskar varandra, de befinner sig kanske i Egypten, Kolmården eller Nordens Ark..., barnen har reflekterat över former i konstbilden: trekantigheter och fyrkantigheter..., flickan kramar en ekorre eller kan det vara en känguru..., de sitter på stranden och ska snart bada.

 Vi var överens i vårt baslag om att barnen inte uttryckte sig verbalt kring känslor när de samtalade kring bilden; det mesta som sades var konkreta saker - de ska till stán och köpa glass, nä det är ingen som är ledsen, jo de kramas väl för att de är glada - det gör man ju...

Barnen har visat sig intresserade av att noggrant titta på en konstbild och de har varit ivriga att fortsätta skapa själva kring konstbilden i ateljén.

Vi pedagoger har haft lite olika upplägg kring skapande arbetet och pratade mycket om det på vår träff.

Gemensamt för oss i atelieristagruppen var att erbjuda barnen olika känselmaterial att välja som de tycker passar till bilden "I drömmarnas land".


När barnen skulle motivera val av konkret material som passade ihop med bilden så resonerade de ofta utifrån färger - blåa stenar för havet är blått e.t.c.

Även vid det momentet konstaterar vi hur konkreta barnen är och utgår tydligt från sina egna erfarenheter i arbetet.
Piagets teori togs upp på vårt möte; accomodation - assimilation. Just hur barnen tolkar in vad de känner igen. Hittar det som är bekant. För att förstå sin omvärld.

I ateljén så fick några barn arbeta med små papper tillsammans med akvarell och pastell.
En grupp stod vid stafflit och fick måla något de tänkte på kring bilden -flaskfärg.
En annan grupp använde täckfärg och torrpastell och experimenterade.
Några ritade av konturerna i bilden på oh papper. Projicerade upp det sedan på väggen och gjorde en gemensam målning...

Vi atelieristor reflekterade kring val av barn till arbetet - är de vana vid skapande, ålder, intresse e.t.c. Hur  kan man tänka nästa gång i arbetet med sin barngrupp?
Testa med andra åldrar, andra intressen, andra konstellationer.
En fiffig kompis som inspirerar till tankar och idéer kan vara bra att prova ta med i gruppen för att se om vi pedagoger upplever - lär oss något nytt...

Några av oss har hunnit ta tillbaka dokumentationen till barnen och några barn har fått berätta för de som ej var med vad de arbetat med. Det är en viktig stund för barnen att fundera kring vad de gjort och tänkt - och stolthet att få visa sitt skapande för andra...

För att göra läroprocessen mer tydlig både för barnen och pedagogerna så pratade vi om att det blir nästa steg innan vi fortsätter att prova nya grupper/konstellationer.

Vi bestämde i atelieristagruppen att när vi träffas nästa gång så tar vi med ny dokumentation kring bilden "I drömmarnas land".
För att reflektera mera kring hur vi gått vidare...med val av material - lera, ståltråd, torrpastell, akvarell e.t.c.

Det kompetenta barnet

Viktigt för mig att ha med i mitt bagage och göra synligt i mitt

arbetssätt bland barnen;

Pedagoger inom Reggio Emilia har en stor tilltro till barnet. Deras synsätt är att barnet är kompetent och full av nyfikenhet och lust till att lära.

Pedagogen har en mycket viktig roll för att låta dessa kunskaper komma fram, tillsammans med barnet skall pedagogerna vara medupptäckare.

Inom filosofin är miljön en mycket viktig del för att det skapande barnet skall få upptäcka och utveckla sin fantasi.
 För att göra barnet medvetet om sin utveckling används dokumentation och reflektion som ett flitigt redskap.

Hur arbetar pedagoger med skapande verksamhet inom Reggio Emiliainspirerade förskolor?

Pedagogerna har en stor tilltro till det kompetenta barnet, de är noggranna med att synliggöra barnet och verksamheten genom dokumentation och reflektion.

Samtliga förskolor har ateljéer där barnet får skapa i projekt och enskilt, miljön ansågs vara en viktig del för att barnet skulle känna lust till den skapande verksamheten.

Pedagogerna anser att deras roll är att utmana barnet till att vara kreativa och finna inspiration till att skapa, men att de samtidigt skall lyssna in barnets tankar och idéer.

Det handlar om ett givande och tagande där pedagogerna vill få alla barn att känna sig delaktiga i en atmosfär som är tillåtande.

Föds tankar i huvudet eller kommer de in dit utifrån?

I konstbildsprojektet "Tankar" som  precis är i startgroparna, hittade jag i "pedagogiska kullerbyttor" av Karin Wallin inspiration.
"Det gäller att verkligen slå sin kopernikanska kullerbytta - att växla från den vuxna självupptagenheten till en pedagogik som kan lyssna och låta barnen göra."
Låta barnens nyfikenhet och kreativitet få gro - ställa deras olika fantasier och teorier mot varandra - utmana barnens tankar.
Några barn i "pedagogiska kullerbyttor" undrar just om tankar föds i huvudet eller om de kommer in utifrån. Barnen ritar hur de tänker kring det och är av olika åsikt.

Denna inspiration ska jag ta med mig i mitt projekt kring konstbilden "tankar från huvudet" och se om jag kan använda det i arbetet på något sätt.

Funderar kring hur jag ska få in drama i konsbildsprojekten???

"flickan och lejonet" Fortsättning på temat

Vid tredje projekttillfället kring Petra Boréns konstbild så bjöd vi in några fler kompisar som barnen fick återberätta vad vi arbetat med. 

Alla åtta barnen var med i det nya; att försöka rita av ett riktigt lejon som vi tittar på.

Jag försökte avdramatisera projektet och sa att man kan välja en liten detalj bara om man vill - en svans eller ett öra...

Kan du måla din tanke?

Konstbilder mars 2011 Planering

Visa bild med saker som kommer ur huvudet på en människa

¤ Vad ser du?

¤ Vad tänker du?

¤ Varför tror du att det är så?

¤ Kan du rita dina tankar?

¤ Vad tänker du?

Syftet: 

Att få barnen att titta noga på en konstbild – se detaljer som utvecklar ögats seende. Att få barnen att uttrycka sina tankar och idéer kring bilder/konstbilder. Att få barnen att samtala – samarbeta med varandra kring bilder – lyssna på varandras prat/idéer och ta till sig dem. Att få barnen inspirerade av varandras prat, funderingar och skapande som leder till estetisk och kognitiv utveckling.

Att få barnen att känna sig trygga med att uttrycka sina åsikter och trygga med att skapa utifrån egna influenser och idéer.

Resultat:

De två barnen är entuastiska och tittat intensivt på bilden. Berättar exakt vad de ser.

Jag undrar om de kan rita sina tankar på ett eget papper?

De sätter igång sitt skapande på en gång utan att fundera. Jag dokumenterar processen när de målar med oljepastell och försöker få dem att prata om vad de tänker när de målar och vad de tänker att det ska bli.

Båda barnen säger att de ska berätta när de är färdiga.

När den femåriga pojken är färdig säger han att han ritat en raket som det sitter människor i. Jag frågar varför han valt att göra det. Han pekar på rymdfarkosten på tankebilden och säger att han tänkte på den.

Femåriga flickan säger att hon ritat ett färgland eftersom det var så många färger på konstbilden så tänkte hon att därför ville hon måla med många färger.

Båda barnen fortsatte att måla fler teckningar med oljepastell och de samtalade mycket med varandra kring färgerna när de lades på varandra och hur/vilka färger det förvandlades till.

Efter 45 minuter var de färdiga och gick i väg och lekte.

.

Reflektioner kring projektet :

Det kändes spännande att få höra barnens tankar kring bilden. Kan det vara bensin i slangen som går till blomman eller är det vatten. Eller går slangen till bassängen?

Vad gör gorillan uppe på taket?

Har ni hört talas om ett flygplan som flyger mot ett sådant torn?

Kan en fågel sitta på en flagga?

Hur går jag vidare?

Jag kommer nog att ta tillbaka dokumentationen till dem och se vad de säger och tänker. Ska ta med några till intresserade som får vara med och titta på konstbilden för att se vad som händer och kanske få idéer hur vi arbetar vidare med tankar.

Reflektioner med barnen kring tavlan "Flickan och lejonet"

Jag vill ta tillbaka dokumentationen till barnen som jag arbetat med i "Flickan och Lejonet" för att se hur det går att göra läroprocessen tydlig för barnen och mig...

Pojken och en annan flicka är närvarande. Jag ber pojken berätta för flickan vad de arbetat med kring bilden.

Han tar upp musselskalet och säger att han valde den för att det passade till stranden. Han berättar vad de andra barnen valt och varför.

Han beättar också vad de trodde att flickan och lejonet skulle gå efter att de badat på stranden.

Sedan pekar han på målningarna och återger vad de tre barnen målat och pratar om detaljer på de olika målningarna.

Jag frågar om han kan säga vad de har lärt sig när de arbetat med detta. Det kan han inte. Jag berättar vad jag tror att han lärt sig;

att han har lärt sig att se saker på en tavla och lärt sig tänka kring vad han ser, att han har lärt sig prata om vad han ser och tänker - för det kan vara lite svårt både för barn och vuxna att prata om..., att han har lärt sig att tänka vad för saker som skulle kunna passa ihop med tavlan, att han lärt sig att måla vad han tänker kring tavlan, lärt sig att lyssna på vad kompisarna tänker kring tavlan..

Pojken lyssnar när jag pratar men vad förstår han?

Det som är tydligast är att jag kan se hur stolt han verkar över sin bild och roligt att samtala kring det vi arbetat med. Och lika intresserad och glad över kompisens skapande.

Min följdfråga blir om jag ska fortsätta arbeta med den här bilden eller om jag ska anse det avslutat?

Kan konsten påverka samhället?

Det finns konstnärer som arbetar med mediala strategier för att få dialog med samhället. (Ann Odell, Pål Hollender, El renzo martens t.ex.) Det skapas ju ofta debatt genom deras konst.

Men i vanliga fall så pårvekar konst oss beroende på vem betraktaren är och hur man väljer att bli påverkad och hur man tolkar konsten och hur man går vidare med det man upplever i konsten.

De små sammanhangen skapar betydelse.

I mitt arbete på förskolan skapas det många tillfällen i ateljén där vi arbetar med konst och får möta konstbilder. Det är ett ypperligt tillfälle att påstå att konst kan förändra i det lilla – genom att tillsammans med barnen samtala, skapa och reflektera så blir det betydelsefullt.

Hur ska man prata konst med andra för att de ska bli berörda?

Det är viktigt med enkla frågor för att få en dialog. Vad ser du? Vad känner du? Vad tror du?

Sokratiska samtal är ett förhållningssätt för att utveckla dialogen i ett gemensamt lärande.

Det ger samtidigt gruppen individer nya roller.

De som är med i samtalet lär sig att stå för sina tankar, lyssna på andra och utveckla sitt eget kritiska tänkande.

Tänka djupare med hjälp av varandra.

Samtalets struktur:

samtalsledare väljs.

1. Alla i gruppen formulerar personligt mål. (behöver ej visa till någon)
2. Samtalsledare tar initiativ till gruppmål.
3. Ta fram vald konstbild (annan fråga)
   - Se och känn – vad ser du? Vad känner du?
   Rundan i gruppen kring det.
4. Förståelsefrågor – intellektuell analys som skapar distans och neutralitet. Hur har konstnären tänkt?
5. Sokratisk livsfråga – frågor som kopplar till egna erfarenheter/ värderingar/associationer som leder samtalet vidare ut i t.ex. olika värdegrunder.

Personliga mål: bottna i en själv och sätta en utmaning för sig själv (jag ska inte avbryta, vara modig, prova annan ståndpunkt...)

Gruppmålet: samtalets form, samtalets regler för att få ett bra samtal.

Man ska vara beredd att lyssna och ta intrryck, bygga vidare på vad någon annan sagt – röda tråden, tala utifrån egen erfarenhet. Etc.

Inspirationsbilder att arbeta kring

Patricia Piccininio

Nina Bondesson

Lena Cronqvist

Frida Kahlo

Vi målar en ros igen

Uppdrag Måla ros igen!

Vi sitter tillsammans och tittar på dokumentationen från förra gången vi målade av en ros.

Barnen som var med vid förra tillfället berättar för de andra barnen vad de gjorde och att de målade på en stor plastbit...

Jag undrar om de kan tänka sig att måla en ros igen men att de den här gången får I uppdrag att blanda till färgerna tillsammans och därefter måla en ros på ett stort papper.

Jaaa! Säger barnen som var med förra gången. Eftersom jag är intresserad av att se hur de väljer att blanda färger och undersöka hur de går tillväga när de ritar en andra gång så får de tre barnen vara I samma rosgrupp.

De andra tre entusiasterna får måla en ros vid bordet bredvid.

M: “Vi behöver glitter, färger, grön, blå, I mitten ska det vara ljusblå silverglitter...”

S: “jag har tagit en ljusblå och en mörkblå – kolla jag har hittat en jättesnygg blå! - det är grönt och blått blandat!”

M “ -Men då kan vi ju inte blanda en gång till”

S: “Men den är ju jättesnygg!”

M: “Vi behöver en grön”

S: “Den här flaskan är tyngst!” (tar med den snygga färgen också fast M. inte riktigt är med på den idén.

M: “Vi behöver burkar – jag hämtar!”

S:“Vi behöver också vit!”

S: “Då tar vi den mörkgröna och blandar med den vita!”

S:“Vi blandar den snygga blågröna med vit!”

M: “Nu blandar vi lila och vit!”- oj det blev ljuslila!”

“Ska vi blanda med vit och den här färgen? S frågar M.

M: “jag tror vi behöver lite mer vit...”

S: “Nu blandar vi blå med grön och ser om det blir jättesnyggt”

Barnen gör ett avbrott och går till det andra rosgänget och talar om att de minsann har mycket snyggare färger... säger också att de kan komma och titta om de vill ha samma färger.

Pedagog säger att det är ju bra om ni kan lära de barnen hur ni har blandat om de vill ha lika färger.

Barnen går och tittar...”-Wow!

De är med och tittar och lyssnar när S och M berättar ingående hur de gjort och går sedan tillbaka och sätter igång med sin ros.

M: “Nu ska jag börja måla. Jag gör det som är inne I knoppen”

S: “Men det är ju vitt, vi har ju inte det. Vi måste ta vit så vi kan göra blad inuti blomman.”

Barnen målar blomma och pratar inte mycket då de arbetar koncentrerat.

När de tycks vara färdiga så vill de fortsätta att måla blommor på andra papper. Fortsätter måleriet under hela förmiddagen...