...vill jag avsluta det här bloggandet som pågått under två terminer på atelieristautbildningen.
Jag har försökt att göra mina egna läroprocesser synliga i bloggen, och det har stärkt mig i min yrkesroll att mer tydligt reflektera över den resa jag gjort mentalt och även fysiskt med föreläsningar och workshops på HDK och studiebesök och föreläsningar i Guastalla i Italien nu i juni!
Det bästa med resan var att få bekräftelse på att det som jag väljer att lägga vikt på i mitt arbete med barnen stämmer överens med så många andra duktiga pedagogers idéer och arbetssätt.
Att ta tillvara på varandras kompetenser och mötas och fundera ständigt tillsammans kring pågående projekt.
Att organisera sig i arbetslagen så att det blir reflektionsmöten varje vecka, som leder till vidare utveckling i arbetet med barnen.
Att antingen fånga upp något som ett barn pratar om - fundera med pedagoger vad metanivån är och hur vi tar tillbaka frågor till barnen för att fortsätta lärandeprocessen. Att se vad som händer i barngruppen med nya frågor och upptäckar/upplevelse möjligheter. Att sedan bland pedagoger samlas och formulera nya tankeställningar och upplevelser att ta med till barnen. Och fortsätta så... fram o tillbaka. Stöta och blöta...
Eller att pedagoger faktiskt kan formulera en fråga först; hur ska vi få den här innergården vacker?
Att ta med en fråga till barngruppen och utifrån barnens funderingar gå vidare.
Vad ser vi för metanivå i funderingarna - vilka teorier kan vi ha som stöd i vårt arbete?
Vad ska vi ge tillbaka till barnen? Nya funderingar - nya upplevelse - - att använda nya språk att arbeta i - uppmuntra barnen att använda alla de olika språken som vi är begåvade med! Inte bara ståltråd, lera, papper, färg. Viktigt att tänka stort och brett! Dans, lek, bygga, musik, drama, sagor, teater med mera med mera.
Att våga och vara modig! Och att uppmunta barnen att vara modiga och våga!
fredag 10 juni 2011
lördag 28 maj 2011
Att använda konstbilder i ateljén
Grupparbetet och examinationen kring konst i samhället och ateljén har varit så inspirerande och lärorikt. Alla idéer och funderingar tillsammans i vår grupp under terminen har utvecklat mig som pedagog och atelierista och som människa.
Som vi har valt att arbeta i vår grupp känns som ett bra sätt att fortsätta arbetet som atelierista;
Att reflektera i arbetslaget vad vi ska arbeta med och varför och hur.
Att på ett kretaivt och lustfyllt sätt tillsammans med barnen få dem att se sina läroprocesser i skapandesituationer -genom dokumentation och återberättelser
Att i arbetslaget välja ut några få bilder som hör till projekt och djupdyka i på ett sådant bra sätt som vi gjort nu under atelieristautbildningen.
Att tillsammans analysera vad det är vi arbetar med och varför och koppla det till teori!
I vår gruppexamination använde vi oss av en konstbild för att utmana många av barnens språk. Vi pratade om möjligheten att arbeta med bilden utifrån många språk som bild, taktilt, kommunikativt, gestaltning, empati, samspel m.m.
Vi pratade om vikten av att stanna upp och lyssna, reflektera över barns tankar och ord. Kanske hittar vi barnens reflektioner och många ingångar till projektarbete.
Vad är det barn försöker förstå?
Vad relaterar barnen till?
Vilka erfarenheter ligger till grund?
Barnen bygger vidare på kompisens resonemang.
"Estetiken förbinder, den skiljer inte olika kategorier åt. Det handlar om ett empatiskt förhållningssätt till omvärlden som gör att man skapar förbindelser mellan olika saker. Gregory Bateson har uttryckt det som att estetik betyder en struktur som förbinder. Kant talar om astetiken som en förbindelse mellan förnuftet och fantasin. Atelieristan bör naturligtvis använda sig av sin kunskap om tekniker och material. Men framför allt är det förhållningssättet som är viktigt - just att skapa förbindelser mellan det rationella och det fantastiska". (Vea Vecchi Modern Barndom 3/06
Att lära sig handlar om att få in kunskapen i kroppen via kroppen - "inkorporera kunskap"(Mikael Alexandersson, professor i pedagogik, Gbg. Universitet)
All kunskap passerar känslorna, känslor stärker minnet och skapar motivation, nyckeln till motivation ligger i känslorna. (Vea Vecchi)
Det utvidgade språkbegreppet: Att ge varje barn en röst, en miljö som erbjuder möjligheter att uttrycka sig i olika material. Varje individ har ett främsta språk.Det kan vara rörelse, ord, lera, måleri...
Gunilla Dahlberg: "Utmana barnens teorier och fantasterier för att forma en gränsöverskridande pedagogik som inte gör någon boskillnad mellan hjärta, hand, hjärna. Idealet är , även om det inte alltid är möjligt, att pedagogen ska kunna behärska seendets, lyssnandets, frågandets och utmaningens svåra konst."
Att i arbetslag analysera och hitta teorier som stöder och utmanar oss i vårt vidare arbete som atelieristor!
Som vi har valt att arbeta i vår grupp känns som ett bra sätt att fortsätta arbetet som atelierista;
Att reflektera i arbetslaget vad vi ska arbeta med och varför och hur.
Att på ett kretaivt och lustfyllt sätt tillsammans med barnen få dem att se sina läroprocesser i skapandesituationer -genom dokumentation och återberättelser
Att i arbetslaget välja ut några få bilder som hör till projekt och djupdyka i på ett sådant bra sätt som vi gjort nu under atelieristautbildningen.
Att tillsammans analysera vad det är vi arbetar med och varför och koppla det till teori!
I vår gruppexamination använde vi oss av en konstbild för att utmana många av barnens språk. Vi pratade om möjligheten att arbeta med bilden utifrån många språk som bild, taktilt, kommunikativt, gestaltning, empati, samspel m.m.
Vi pratade om vikten av att stanna upp och lyssna, reflektera över barns tankar och ord. Kanske hittar vi barnens reflektioner och många ingångar till projektarbete.
Vad är det barn försöker förstå?
Vad relaterar barnen till?
Vilka erfarenheter ligger till grund?
Barnen bygger vidare på kompisens resonemang.
"Estetiken förbinder, den skiljer inte olika kategorier åt. Det handlar om ett empatiskt förhållningssätt till omvärlden som gör att man skapar förbindelser mellan olika saker. Gregory Bateson har uttryckt det som att estetik betyder en struktur som förbinder. Kant talar om astetiken som en förbindelse mellan förnuftet och fantasin. Atelieristan bör naturligtvis använda sig av sin kunskap om tekniker och material. Men framför allt är det förhållningssättet som är viktigt - just att skapa förbindelser mellan det rationella och det fantastiska". (Vea Vecchi Modern Barndom 3/06
Att lära sig handlar om att få in kunskapen i kroppen via kroppen - "inkorporera kunskap"(Mikael Alexandersson, professor i pedagogik, Gbg. Universitet)
All kunskap passerar känslorna, känslor stärker minnet och skapar motivation, nyckeln till motivation ligger i känslorna. (Vea Vecchi)
Det utvidgade språkbegreppet: Att ge varje barn en röst, en miljö som erbjuder möjligheter att uttrycka sig i olika material. Varje individ har ett främsta språk.Det kan vara rörelse, ord, lera, måleri...
Gunilla Dahlberg: "Utmana barnens teorier och fantasterier för att forma en gränsöverskridande pedagogik som inte gör någon boskillnad mellan hjärta, hand, hjärna. Idealet är , även om det inte alltid är möjligt, att pedagogen ska kunna behärska seendets, lyssnandets, frågandets och utmaningens svåra konst."
Att i arbetslag analysera och hitta teorier som stöder och utmanar oss i vårt vidare arbete som atelieristor!
onsdag 18 maj 2011
Reflektioner kring teori och praktik
Att ha med mig i mitt atelieristaarbete:
Jag fortsätter att reflektera över vad som är viktigt att ha med mig i mitt arbete som atelierista.
Teori och praktik ska gå in i varandra mera i mitt arbete som atelierista.
Teori och praktik ska gå in i varandra mera i mitt arbete som atelierista.
Tänker att det ska vara mera uppblandat med teori och praktik och att jag ska kunna använda teorier mer levande i min yrkesroll och kunna/våga använda det mer ofta och blanda in det mer naturligt i atelierista rollen.
Som pedagog bör man ha en stark medvetenhet om den nära relation som det filosofiska och teoretiska har och samtidigt nära relation till sin praktik. Att tänka att man använder den pedagogiska dokumentationen som ett redskap för att hela tiden utmana och utveckla sin praktik.
Man behöver då också olika teoretiska begrepp och perspektiv och ha det som en levande verktygslåda.
(Gunilla Dahlberg, professor i pedagogik, ur tidskriften Modern Barndom 2008)
Reflektioner: Cristian Fabbi pratade nu i veckan på Artisten också mycket om det ovan nämnda. Vi som deltog i hans föreläsning fick tillsammans tänka ut vilka teorier som finns med i vårat bagage när vi arbetar Reggio inspirerat.
Det känns viktigt för mig att ”spalta” upp dem igen för min egen skull och ta med mig i min atelieristaroll...
söndag 17 april 2011
Att arbeta som atelierista
I Tarja Häikiös "Barns estetiska läroprocesser så ställs det frågor;
vilken roll kan design, arkitektur och samtidskonst ha i arbetet med barnen?
Vilken roll har kreativitet i projektarbetet?
Vilka likheter och skillnader finns mellan konstnärliga uttryck och pedagogiska projekt?
Finns det stategier som liknar varandra?
Kan det vara så att konstnärligt och vetenskapligt arbete bygger på liknande processer som inte är definitiva...?
Mina reflektioner:
Att i min roll som atelierista förhålla mig till skapandet och kunna vara kretiv i arbetet med barnen på ett fritt sätt utan spärrar. Att hitta en balans mellan konstnärskap och pedagog.
I arbetet med samtidskonst i barngruppen så upplevde jag det krångligt och tråkigt till en början. Jag fick stöta och blöta arbetet många gånger med kollegor och gjorde många olika försök till kreativa ateljéarbeten med barnen. Men denna målade tavla av Borén fick mig att bli nervös i ateljén.
Jag hittade av en slump en helt annan bild som tilltalade mitt konstnärshjärta så mycket mer och jag kände att DEN bilden ska vi arbeta med på liknande sätt. Det kändes mycket mer inspirerande och lättare att arbeta kring den sista bilden och det som hände var att jag kunde slappna av på ett helt annat sätt. Det gjorde ju hela läroprocessen helt annorlunda både för mig och barnen.
Jag var inte rädd längre för att misslyckas - jag hade hittat något som jag själv var engagerad i ...FOTO!
Det är ju foto som står mig närmast i hjärtat...
Men det trevliga i den här estetiska läroprocessen som jag går igenom är att när jag går tillbaka till projektet med Borén så släpper mina hämningar mycket mer och jag kan förhålla mig avslappnat till den målade konsten.
Barnen arbetar vidare och vi har många fortsatta kreativa skapande situationer.
Så... det är ju viktigt att verkligen lyssna till sitt konstnärshjärta och följa det!
Inte vara så mycket pedagog i ateljén att det blir stelt och tillgjort.
Att som atelierista våga vara konstnär och inte så mycket pedagog i det praktiska arbetet med barnen och våga prova, släppa loss krativiteten och förmedla glädjen till barnen över skapandet och krativiteten!
Men att vara pedagog när jag som atelierista reflekterar i arbetslag och med barnen - fundera ut tillsammans vad vi arbetar med och varför och hur vi går vidare och vilka teorier som vi har till stöd i vårt arbete.
vilken roll kan design, arkitektur och samtidskonst ha i arbetet med barnen?
Vilken roll har kreativitet i projektarbetet?
Vilka likheter och skillnader finns mellan konstnärliga uttryck och pedagogiska projekt?
Finns det stategier som liknar varandra?
Kan det vara så att konstnärligt och vetenskapligt arbete bygger på liknande processer som inte är definitiva...?
Mina reflektioner:
Att i min roll som atelierista förhålla mig till skapandet och kunna vara kretiv i arbetet med barnen på ett fritt sätt utan spärrar. Att hitta en balans mellan konstnärskap och pedagog.
I arbetet med samtidskonst i barngruppen så upplevde jag det krångligt och tråkigt till en början. Jag fick stöta och blöta arbetet många gånger med kollegor och gjorde många olika försök till kreativa ateljéarbeten med barnen. Men denna målade tavla av Borén fick mig att bli nervös i ateljén.
Jag hittade av en slump en helt annan bild som tilltalade mitt konstnärshjärta så mycket mer och jag kände att DEN bilden ska vi arbeta med på liknande sätt. Det kändes mycket mer inspirerande och lättare att arbeta kring den sista bilden och det som hände var att jag kunde slappna av på ett helt annat sätt. Det gjorde ju hela läroprocessen helt annorlunda både för mig och barnen.
Jag var inte rädd längre för att misslyckas - jag hade hittat något som jag själv var engagerad i ...FOTO!
Det är ju foto som står mig närmast i hjärtat...
Men det trevliga i den här estetiska läroprocessen som jag går igenom är att när jag går tillbaka till projektet med Borén så släpper mina hämningar mycket mer och jag kan förhålla mig avslappnat till den målade konsten.
Barnen arbetar vidare och vi har många fortsatta kreativa skapande situationer.
Så... det är ju viktigt att verkligen lyssna till sitt konstnärshjärta och följa det!
Inte vara så mycket pedagog i ateljén att det blir stelt och tillgjort.
Att som atelierista våga vara konstnär och inte så mycket pedagog i det praktiska arbetet med barnen och våga prova, släppa loss krativiteten och förmedla glädjen till barnen över skapandet och krativiteten!
Men att vara pedagog när jag som atelierista reflekterar i arbetslag och med barnen - fundera ut tillsammans vad vi arbetar med och varför och hur vi går vidare och vilka teorier som vi har till stöd i vårt arbete.
(I Barns estetiska läroprocesser hänvisas vi till olika konstnärer som Bruno Munari, Charles Earnes, Barbara Kruger, Shirin Neshat, Cindy Sherman, Jenny Holzer och Ottonella Mocellin.)
onsdag 13 april 2011
Konst i samhället som inspirerar mig...
 |
| Typisk färgsättning i Mexiko |
Efter försök att hitta konst som tilltalar mig och som jag kan använda som atelierista kom jag fram till att det inte är helt lätt...
Var ska jag söka?
Vad ska jag söka efter?
Vad är syftet?
Vad inspirerar mig?
Jag fick söka djupt i mitt inre och fann vacker och för mig tilltalande konst från Mexiko. Det är ju där jag varit och vuxit som människa. All den otroliga konst och människor som jag mött i det landet som har påverkat hela mitt liv...
Frida Kahlo var en stor konstnär i Mexiko.
"Frida Kahlo visade tidigt intresse för konst, men det var först
efter det att hon 1925 råkat ut för en trafikolycka och blivit
sängliggande som hon började måla. Olyckan orsakade
permanenta skador på både hennes ryggrad och livmoder,
vilket gjorde att hon under resten av sitt liv kämpade med
svåra och ständigt återkommande smärtor och vilket också
skulle påverka hennes konst. Det tog lång tid innan hon åter
kunde gå. Den konst hon skapade var ofta slående och
chockande, och återspeglade hennes turbulenta liv".[2]
(Wikipedia)
söndag 3 april 2011
Kan vi skapa samma saga på det här låååånga pappret?
Utmaningen den här gången var att fundera tillsammans hur/om vi kan få ner sagan på det långa pappret. Vad behöver vi? Hur ska vi tänka? Vad ska vi måla/rita så att andra kan "läsa" sagan?
Några barn var med som inte varit med i projektet tidigare, så det gav oss ett bra tillfälle att prata/reflektera kring vad vi arbetat med. Vi återberättade också sagan och bjöd in de andra barnen att fortsätta arbeta med oss.
Vi tittade på bilderna som vi tillsammans valt ut från internet som skulle passa sagan. Jag tänkte nog att det skulle fungera som inspiration till sagoskapandet.
Ett av barnen gick iväg för att hämta ett ett litet lejon för att måla av, en annan tog efter idén och gjorde likadant. Ett annat barn hämtade en drake för att rita av - det resulterade i en drakklo på bilden...
Ett annat barn valde att göra spöket.
När de ritat färdigt så la jag fram vattenfärg för att måla över oljepastell. Det livade upp aktiviteten som jag upplevde lite tråkig...
Barnen började experimentera med oljepastell och vattenfärgsblandning...
De var inresserade av varandras olika skapande experiment och arbetade ganska länge med uppgiften.
Reflektioner:
Barnen var fria att försöka lösa uppgiften hur sagan skulle kunna hamna på pappret, och jag gav barnen bara uppmuntrande ord på vägen: ja! Bra idé! m.m
Men i efterhand undrar jag vad som egentligen hände. En videokamera hade varit bra för att se hur/vad JAG sa och gjorde.
Jag fick känslan att jag nog kunde gjort på ett annat /bättre sätt för att få igång barnen mera. De kändes hämmade. Eller bara fundersamma och avvaktande inför uppgiften. Ovana?
Jag fick idén att spela in sagan på datorn med barnen med ljud och bilder...
Overheadapparaten skulle också varit lämplig att använda och projicera upp bilderna och dramatisera kring dem...när vi nu får tag i den svårhittade glödlampan...
Några barn var med som inte varit med i projektet tidigare, så det gav oss ett bra tillfälle att prata/reflektera kring vad vi arbetat med. Vi återberättade också sagan och bjöd in de andra barnen att fortsätta arbeta med oss.
Vi tittade på bilderna som vi tillsammans valt ut från internet som skulle passa sagan. Jag tänkte nog att det skulle fungera som inspiration till sagoskapandet.
Ett av barnen gick iväg för att hämta ett ett litet lejon för att måla av, en annan tog efter idén och gjorde likadant. Ett annat barn hämtade en drake för att rita av - det resulterade i en drakklo på bilden...
Ett annat barn valde att göra spöket.
När de ritat färdigt så la jag fram vattenfärg för att måla över oljepastell. Det livade upp aktiviteten som jag upplevde lite tråkig...
Barnen började experimentera med oljepastell och vattenfärgsblandning...
De var inresserade av varandras olika skapande experiment och arbetade ganska länge med uppgiften.
Reflektioner:
Barnen var fria att försöka lösa uppgiften hur sagan skulle kunna hamna på pappret, och jag gav barnen bara uppmuntrande ord på vägen: ja! Bra idé! m.m
Men i efterhand undrar jag vad som egentligen hände. En videokamera hade varit bra för att se hur/vad JAG sa och gjorde.
Jag fick känslan att jag nog kunde gjort på ett annat /bättre sätt för att få igång barnen mera. De kändes hämmade. Eller bara fundersamma och avvaktande inför uppgiften. Ovana?
Jag fick idén att spela in sagan på datorn med barnen med ljud och bilder...
Overheadapparaten skulle också varit lämplig att använda och projicera upp bilderna och dramatisera kring dem...när vi nu får tag i den svårhittade glödlampan...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)