Tredimensionellt arbete i ateljén

Kan vi bygga en blomma?

Fyra barn sitter tillsammans och vi funderar när vi tittar på Orkidéen på bordet..

Vi pratar om vad vi arbetat med de andra gångerna - planterat frön, målat och ritat vad vi tror ska växa upp, blommor som vi projicerat på väggen, tulpanlökar som väntar på att bli planterade m.m...

Vad behövs för att bygga en blomma?

 

"Papper, tyg, lim, färg"
Barnen hämtar rullar som ligger inom räckhåll och tar färg eller lim att göra stjälk av...

"Jag vill göra en gul och vit blomma. Och grön."

"Jag vill göra en rosa blomma med lite lila."

 

"Jag får klippa ut blad"

"Nu har jag satt fast bladen."

 

Barnen klipper, klistrar, tittar på varandras blommor och småpratar med varandra. "Färgen har redan torkat -jag får ta ny färg..."
"Det är lite grönt på det gula så det blir fint. Nu får den stå på tork."
"Jag försökte sätta fast det gula på den här färgen och det gick!"
 

Examination 1 v.49 2010

 Av Ulrika Bengtsson

Jag har valt att ta upp några frågor och funderingar som jag tycker är intressanta och viktiga i mitt arbete som atelierista:

Vilken betydselse har skapande för barns utveckling?

Den teoretiska utgångspunkten i boken om barns bildskapande, att stimulera kreativitet och känslighet, öga och hand, syftar inte till att skapa barnkonstnärer, utan till att ge barnet redskap att välja mellan olika typer av problemlösningar och/eller att ingen ska bli slav.  Självständigt tänkande är viktigt och skapande är en bra grund för att utveckla självständighet.

Barnet bör stimuleras till kritiskt tänkande.                                               

Rörelsen som föränderlighet; barnet ska få lära sig att inte bara se saker som de är också hur det skulle kunna vara.  Det finns ingen motsättning mellan förnuft fantasi eller intellekt och känsla.

Det finns inte en verklighet och verkligheten är föränderlig.(malaguzzi)

Mina reflektioner:

I mitt arbete med barnen i ateljén så är det så viktigt att jag som pedagog inte har rätt och fel tänk när barnen skapar, funderar, forskar och frågar. Jag måste förhålla mig neutral men med mycket positiv anda och engagemang i barnen så att de känner sig värdefulla i sitt skapande och kring sitt funderande kring olika saker de arbetar med under dagen.

Jag tror att det är så mycket vi inte tror vi visar omgivningen med dolda signaler. Kroppshållning, kroppsspråk, tonläge e.t.c. Som barnen är duktiga att läsa av och ta till sig och beroende på bland annat detta utveckla sig i sitt skapande på kreativt sätt eller i sämsta fall bli rädd för att misslyckas, tro sig göra fel och bli hämmad i sin kreativitet. 

Vad gör en atelierista?

För mig är en Atelierista är en konstnärligt utbildad person som är något av navet i verksamheten. Det skapande arbetet genomförs i temaform. Möta barnet i deras tankar och strategier. Idén till tema kan komma från barn eller vuxen.

Man undersöker ett fenomen på olika sätt och i olika material. (marie bendroth karlsson)

Ett exempel;

-        besöka (lejon)känna, sitta på,

-        mätredskap

-        fotografera (lejon)

-        spännpapper under för att måla av skuggan

-        återkomma vid olika tillfällen för att se hur skuggan var olika

-        lejon på overhead så att de kan gå in i bilden

-        skuggspel med stora lejonmasker

-        studera riktiga lejon iböcker

-        trycka lera mot skulpturens detaljer

En engagerad och medveten pedagog påverkar situationen för sina elever genom sitt totala sätt att vara, genom att finnas till hands med gedigna kunskaper om teknik och material, genom att ge tillgång till ett stimulerande bildmaterial etc.  Också sättet att arrangera en miljö /inreda atelje har betydelse för inlärningssituationen.  Pedagogens sätt att behandla bilder som  barn gjort påverkar också. (marie bendroth karlsson)

Är eleverna rädda eller inte? Det som skiljer god pedagogik från dålig. Det märks i elevens ansikte,kroppshållning, och på hela ders sätt att bete sig. (Thomaeus/Horne,1986)

Viktigt att som pedagog veta vad man visar och vad man i verkligheten gör och förmedlar. Många gånger motsatsen till vad man tänkt.

Läraren måste lära sig fånga den boll som barnet kastar och sedan kasta tillbaka på ett sådant sätt att barnet vill fortsätta spela.(Gedin och Sjöblom 1995)

Pedagogen ska stödja, ställa utmanande frågor och ger redskap.

Vårt uppdrag som Atelierista är att underlätta barns läroprocesser, ta hänsyn till att varje barn har egna strategier och förutsättningar, egna förmågor och talanger.

Dokumentation: Hur kan jag använda mig av projektdokumentationen för att utveckla mitt arbete som Atelierista?

Pedagogiken i Reggio Emilia bygger på pågående forskning som bygger på medveten och kontinuerlig dokumentation av det dagliga arbetet med barnen. Dokumentationen är en av hörnstenarna i det pedagogiska arbetet och ständig fortbildning för pedagoger att förstå hur barn tänker och lär.

Pedagogerna liksom barnen är forskande och lärande.

Pedagoger stimulerar barnets alla sinnen genom att ge barnet problem att lösa och ge dem redskap att uttrycka sina tankar och upplevelser med, ord, två och tredimensionella bilder och drama.

(marie bendroth karlsson)

Mina reflektioner:

Att ta tillbaka dokumentationen till barnen regelbundet när vi arbetar i projekt ; prata med barnen vad som hänt, vad hände just då, vad pratade vi om , vad sa ni, hur tänkte vi, hur kan vi göra nu, hur ska vi gå vidare.

Att därefter ta barnens reflektioner med till arbetslaget, och dokumentationen som blev i början. Reflektera, fundera i arbetslaget.

I mitt arbetslag så är våra ambitioner att vid varje måndagsplanering ta med oss pågående projektarbete till mötet, för att tillsammans reflektera kring vad vi arbetar med och varför. Just varför-frågan försöker vi lyfta lite extra, så att vi gör målen med vårt arbete tydligare för oss, barnen och föräldrar.

Jag har tidigare varit mest fokuserad att tillsammans med barnen reflektera kring deras läroprocesser i de olika projektarbeten som uppstått. Nu kan jag tänka att jag kommit vidare i mina egna tankar och inser den stora betydelsen att ta samma dokumentation till mitt arbetslag för att reflektera tillsammans med dem kring det pågående arbetet bland barnen.

Två viktiga frågor att fundera kring tycker jag är:

Vad är pedagogens tanke med projektet? Vad är målen? Stämmer det med utvecklingsmålen?

 Just nu arbetar vi i mitt arbetslag med utvecklingsmålen: Barns lärande där utvecklingsmålet är att göra barnens läroprocesser tydliga för dem själva och för oss pedagoger.

Barns inflytande och delaktighet där utvecklingsmålet är att vi ska utveckla arbetet så att barnen får känna sig mer delaktiga i verksamheten och ha mer inflytande i förskolan.

Det sista utvecklingsmålet är att vi ska arbeta mer medvetet med att få in demokrati och jämställdhet mer tydligt i arbetet med barnen.

Arbetet i mitt arbetslag blir att vi får arbeta med att ta projektarbetet till analys och jämföra hur det överrensstämmer med utvecklingsmålen.

Temat på huset är Gården. (eftersom det skett och sker stora förändringar utomhusmiljön)

I min grupp startade vi ett projekt med att fundera kring vad som finns på gården och vad de tänker om gården. Många olika tankar ledde till slut in på planteringar, odla, blommor, buskar som skulle kunna finnas på gården. Har även funnits och försvunnit, nya tillkommit e.t.c.

När vi i denna vevan samtalade kring det så skulle vi äta frukt och där upptäckte barnen de olika kärnorna. Det ledde till att vi planterade olika slags kärnor, barnen tog med sig hemifrån kikärtor, morotsfrön, linsfrön, tulpanlökar e.t.c.

Vi planterade i olika omgångar.

Barnen fick under projektet rita, måla det som de tänkt kring kärnor, blommor och träd i olika omgångar.

Vi kom in på prat om äppelträd då ett barn haft med sig äpplen från sitt eget äppelträd.

Barnen fick först i uppdrag att måla ett äppelträd ur minnet, sedan begav vi oss till ett barns gård och ritade av hennes äppelträd på plats.

 Vad var syftet med denna uppgift?

Följer det utv.målen?

Att göra barnens läroprocess synlig genom att dokumentera vad som händer i samtalen, vad som händer när de skapar från minnet kontra avbildning på plats och ta tillbaka dokumentationen till barnen och göra dem medvetna om vad de lärt sig under tiden.

Delaktighet och inflytande:

Målet är att barnen blir lyssnade på hur de tänker kring äpplen och träd. Barnens idéer är styrande under arbetets gång och det ger stort utrymme till inflytande bland barnen i arbetet.

Demokrati och jämställdhet:

Barnen får träna sig på att lyssna på varandra och ta del av varandras idéer och tankar som kan föra projektarbetet vidare. Bli medvetna om vikten att lyssna på varandra. De tränar sig också att tänka kring att allas röst är lika mycket värd oavsett ålder, kön et.c

Men allt annat som kommer in: matematik, språklig träning, motorisk träning, socialt samspel, turtagning. Hur ska vi tänka kring det? I vilket sammanhang ska jag lyfta de ”utvecklingsområdena”?

Det kanske blir bra att lägga det som läroplansmål i dokumentationen på väggen…

Avslutningsvis så tycker jag att de olika projektuppgifterna vi arbetat med under terminen har varit intressanta. Jag har kunnat ta med mig dokumentationer och funderingar till barnen och mitt arbetslag för att kunna utveckla mitt arbetet i Ateljén, och det har ju då utvecklat mitt eget tänkande.

Uppgift: Färg

Barnen får i uppdrag att försöka rita av en riktig ros med den riktiga blå färgen.

Vi tittar på rosen och vi känner på den... och funderar om vi kan skapa en stor blå ros tillsammans?

Vi hjälps åt att blanda färg... bara olika blå färger...

Barnen är engagerade och ser med spänning på  att se vad som händer när blå färger blandas och blir till olika nyanser...

"Förskolan skall sträva efter att varje barn utvecklar sin förmåga att bygga, skapa och konstruera med hjälp av olika material och tekniker" Lpfö 98

Barnen kommer överens om att de ska börja göra rosblad i mitten...

 Koncentrationen är stor när barnen arbetar och de pratar inte så mycket under tiden som de skapar...

"Vi måste göra blomblad runt blomman - så som den har på riktigt"
Barnen blandar färger som de tycker passar efter att de upptäckt att det behövs blomblad...

Barnen blandar olika gröna nyanser för att göra bladen till rosen...

Ett av barnen hämtar saker att limma fast på plasten, vilket inspirerar de andra två barnen att också limma.

Vi funderar tillsammans vad man kan tänka sig att limma fast på tavlan. Knappar, garn, paljetter, glitter ges som förslag.

Ett skapande med lim fortsätter på rostavlan...

Ett av barnen säger till slut att hon är färdig och de andra barnen visar att de också är nöjda och färdiga.

Här i den tomma ramen får rosen hänga!

När pedagoger reflekterar:

1.Synliggöra syftet med dokumentationen. Vad tänker jag? Vad vill jag lyfta fram?

Vad fick jag för reflektioner att ta vidare när jag reflekterar I arbetslaget? Tekniker? Hur gick de tillväga?
Nya frågor att ta med mig till barnen, dokumentationen tillbaka till barnen – vad händer I samtalet med barnen – barnens reflektioner.
Göra om uppdraget igen.

Ruta 1,2,3,4 o.s.v

Reflektion och analys

Öva kring att synliggöra barnens läroprocesser.
Hur man tar tillbaka dokumentationen till barnen.
Vad ser ni? Vad ser jag?
Ser vi; samarbete? Turtagning? Användande av olika tekniker? Demokrati?

att lära sig målartekniker genom att t.e.x kunna måla blad.
Att barnen nyttjar varandras kompetenser.
Att pedagoger tillför nytt material I skapandet/lek för vidareutveckling.

Nästa gång:

Hur ska vi göra när vi avbildar den här rosen?

Kan du göra en egen ros?

Kan vi göra en stor tillsammans?

Hur tänker du ? under arbetets gång synliggöra barnens tankar/idéer.

Hur tänker barnen kring samarbete?

Hur uttrycker barnen kring vad de lärt sig?

Vad ser barnen som sin läroprocess?

Ta tillbaka dessa frågor till barnen
2. Visa rosen och jämföra dokumentationen
3.Reflektera över arbetssätt när vi jämförde de olika blommorna (från förra gången
4. Synliggöra / visa upp / sätta upp: arbetssätt och läroprocess

Sammanfattning och reflektioner kring Tarjas föreläsning september 2010

Atelieristautbildning 2010 – 2011

 

Sammanfattning från föreläsningen Barns estetiska läroprocesser

Estetik kan betyda lite olika saker; det kan vara design – skönhetsaspekt, det kan vara sublim funktion som drabbar oss i hjärtat – det går utöver det vardagliga, man kan komma in på barnens livsfrågor som berör.

När det gäller temaarbete så är syftet att barnens deltagande ska vara lika viktigt i arbetsprocessen som i utvecklandet av temat.

Temaarbete är val av arbetsområde och och projektarbete innehåller olika steg för att genomföra ett arbete kring ett tema. Projektarbetsformen är processorienterad och ska ha en början och ett slut.

Ett projektarbete ska visa frågan/ frågor som ställs och det ska visa vilken väg barnet väljer att gå. Pedagogen ska dokumentera hur processen sker. Dokumentera skriftligt och/eller med bilder.

Som pedagog måste man vara öppen för förändringar hela tiden under de olika projekten. Vara lyhörd för barnens funderingar och frågor, försöka leda barnen vidare i tankeprocessen som startat hos barnen.

Som pedagog måste man följa barnen;

vad är roligt, intressant och tankeväckande? Vad behöver barnen – får man också fråga sig. Det är viktigt att i pedagoggruppen diskutera innan temaarbetets start kring praktiska och pedagogiska frågor:

Var ska barnen i olika grupper befinna sig under arbetets gång, material som kan behövas, hur introduceras temat ?, vilka barn ska man tänka är med i gruppen?

Får de själva välja efter intresse eller ska vi styra? Det är många frågor att ta sig tid att samtala kring. Barnen kan självklart också vara med på det mesta av våra funderingar och komma med sina idéer och infallsvinklar.

Som pedagog tycker jag att det också är viktigt att komma med kopplingar till litteratur och läroplanen. Det stärker mig själv och kollegor i yrkesrollen och det gör också föräldrar mer medvetna om hur vi arbetar, resonerar och tänker i vårt arbete med barnen.

Att försöka göra läroprocessen tydlig för barnet är viktigt men också svårt för oss pedagoger.

 Ett sätt som mitt arbetslag arbetar med är att på morgonmötet ha med sig dokumentation i form av bilder från gårdagens arbete i projektgrupp. Syftet är att stanna upp och tillsammans fundera över vad som hände, vilka frågor som dök upp och om vi lärt oss något och hur vi går vidare.

Ett annat sätt att synliggöra barnens läroprocesser är att samla barnen vid uppsatt dokumentation/bokform et.c och tillsammans med barnen reflektera kring arbete som varit eller är pågående.

Ett temaarbete kan uppkomma ur samtal, lek, utvecklingsbehov eller på andra olika sätt.

Ett arbete kan pågå en eller några få dagar men också längre perioder – ibland år.

Materialet som vi använder oss av i förskolan ska som Tarja skriver vara taktilt stimulerande.

 Tyger med olika struktur som barnen får undersöka och arbeta med, Plastgardiner som hänger från tak med målningar –fingermålningar och annan färg, pysselmaterial i alla möjliga sorters material, konstruktionsmaterial i stål, trä, plast och allt möjligt tänkbart, lera, vax, sten. Att man i arbetet med små barn kan utgå ifrån en och två färger kan vara bra för själva upplevelsen av en färg – det kan för en ett/tvååring vara nog med pensel färg och papper och sedan ökar man med två färger och mer avancerat arbete. Man kan erbjuda fritt arbete med t.e.x målning och målning till musik, stilleben, porträtt o.s.v.

Med lera kan barnen utveckla många sinnen; att ta bort och lägga till kan ge förförståelse för addition och subtraktion, antal, storlek, längd ger förförståelse för matematiska begrepp hos barnet.

Pedagogen bör i arbetet med barnen vara medkonstruktör, bevittnare, utmanare, sporrare, stöd och så vidare. Det ger bästa förutsättningar för barnets lärande.

Bildpedagogiska metoder kan vara att låta barnen titta, känna och se på saker.

Imitera det barnet uppevt från det ovan nämnda i olika material.

Reproduktion som är återskapande.

Använda sin kreativitet och vara nyskapande.

1.   Lära sig titta på omvärlden och härma. Tex hämtar in information och ritat av.

2.   Göra om det = reproduktion. Det blir något annat. Att skapa från minnet, att avbilda från verklighet, att skapa fritt.

3.   Rena nyskapandet. Det som kommer från barnet själv. Man har med sig imitation och annan bakgrund tillnyskapandet.

Se, uppleva och återskapa!

Om jag får bestämma över hur min ateljé ska se ut så tänker jag att det fungerar rätt så bra den som jag använder på mitt nuvarande arbete. Den är stor men vi har gjort små rum i det stora rummet så att barnen ska få arbetsro på avgränsad yta. Barnens arbete blir synligt utåt och ge inspiration till andra.

Ateljén är ljus och inspirerande med mycket roligt material att arbeta med som barnen får använda som de känner för i sitt skapande.

Jag känner dock att ateljén skulle vara lite mer i skymundan då det ger mer arbetsro. Jag upplever att det är för många personer som går förbi från andra avdelningar.

Kanske skulle det vara möjligt att skapa en miniateljé när man ville arbeta mer i fred. Eller om det går att avgränsa nuvarande ateljé mera så det blir mer ostört arbete. Jag kommer på mig själv att jag inte befinner mig så mycket som jag brukar tycka om att vara i en ateljé. Det tror jag beror på att det är för stort och rörligt.

På en annan arbetsplats där ateljén var mycket mindre och där vi kunde stänga till en dörr var otroligt välbesökt. Barnen kunde arbeta så länge med olika saker. Den koncentrationen upplever jag inte på samma sätt i detta stora utrymmet.

Inspirationen får barn lätt av varandra även om ateljén inte är i det mest centrala rummet.

De ser, frågar, härmar, vill komma närmare av nyfikenhet när någon arbetar. Så det är bara att släppa in nyfikenhet och kreativiteten i barnens skapande.

När det gäller ”kladd” så tycker jag att det är härligt sinnligt och en stor upplevelse att få använda färg med hela kroppen, måla på annorlunda föremål än vad som är brukligt , måla stort och skapa som man känner och få vara ett med skapandet och kreativiteten. Mera sådant i våra liv. Det mår vi alla bra av!

Ulrika Bengtsson

Atelieristautbildningen HDK  Göteborg

 2010-09-22

Torsdag 7/10-2010 Gruppuppgift Porträtt

Atelierista utbildningen

Hisingsgruppen

 

Jag har tagit fram material:  pappersark som är guldfärgade med guldmönster och röd färgade ark som är svagt rödmönstrade, saxar, lim.

Uppgiften gruppen får är att rita av/porträttera den heliga madonnan eller ett picassoansikte  som jag satt upp på ett guldfärgat papper.

Gruppen får bara använda sig av det material som jag beskrivit ovan.

Deltagarna får skapa på var sitt svart A 4 papper.

                                  

     

När vi är färdiga så lägger vi ut våra alster och ser om vi kan lista ut vilket porträtt man valt att skapa kring.

Processen dokumenterades av mig och känslan av arbetet var rolig och kreativ – att använda sig av annat material än pennor och målarfärg.

Resultatet blev spännande och tilltalande. Det blev också en sinnlig upplevelse av materialet  – guld och favoritfärg röd.

”Möjligheten till lärande uppenbarar sig sig i stunden, väcks ur tvivlet, kommer inifrån. Lärandet har behov av tid, pauser, avbrott, reflektion, erfarenheter. I lärandet kan tystnaden fyllas med mening. Öppenheten består av alla de olika uttrycken som är knutna till sinnena och deras frihet att utvecklas.” (Mascia Marconi)