...vill jag avsluta det här bloggandet som pågått under två terminer på atelieristautbildningen.
Jag har försökt att göra mina egna läroprocesser synliga i bloggen, och det har stärkt mig i min yrkesroll att mer tydligt reflektera över den resa jag gjort mentalt och även fysiskt med föreläsningar och workshops på HDK och studiebesök och föreläsningar i Guastalla i Italien nu i juni!
Det bästa med resan var att få bekräftelse på att det som jag väljer att lägga vikt på i mitt arbete med barnen stämmer överens med så många andra duktiga pedagogers idéer och arbetssätt.
Att ta tillvara på varandras kompetenser och mötas och fundera ständigt tillsammans kring pågående projekt.
Att organisera sig i arbetslagen så att det blir reflektionsmöten varje vecka, som leder till vidare utveckling i arbetet med barnen.
Att antingen fånga upp något som ett barn pratar om - fundera med pedagoger vad metanivån är och hur vi tar tillbaka frågor till barnen för att fortsätta lärandeprocessen. Att se vad som händer i barngruppen med nya frågor och upptäckar/upplevelse möjligheter. Att sedan bland pedagoger samlas och formulera nya tankeställningar och upplevelser att ta med till barnen. Och fortsätta så... fram o tillbaka. Stöta och blöta...
Eller att pedagoger faktiskt kan formulera en fråga först; hur ska vi få den här innergården vacker?
Att ta med en fråga till barngruppen och utifrån barnens funderingar gå vidare.
Vad ser vi för metanivå i funderingarna - vilka teorier kan vi ha som stöd i vårt arbete?
Vad ska vi ge tillbaka till barnen? Nya funderingar - nya upplevelse - - att använda nya språk att arbeta i - uppmuntra barnen att använda alla de olika språken som vi är begåvade med! Inte bara ståltråd, lera, papper, färg. Viktigt att tänka stort och brett! Dans, lek, bygga, musik, drama, sagor, teater med mera med mera.
Att våga och vara modig! Och att uppmunta barnen att vara modiga och våga!
