söndag 17 april 2011

Att arbeta som atelierista

I Tarja Häikiös "Barns estetiska läroprocesser så ställs det frågor;
vilken roll kan design, arkitektur och samtidskonst ha i arbetet med barnen?
Vilken roll har kreativitet i projektarbetet?
Vilka likheter och skillnader finns mellan konstnärliga uttryck och pedagogiska projekt?
Finns det stategier som liknar varandra?
Kan det vara så att konstnärligt och vetenskapligt arbete bygger på liknande processer som inte är definitiva...?


Mina reflektioner:


Att i min roll som atelierista förhålla mig till skapandet och kunna vara kretiv i arbetet med barnen på ett fritt sätt utan spärrar. Att hitta en balans mellan konstnärskap och pedagog.


I arbetet med samtidskonst i barngruppen så upplevde jag det krångligt och tråkigt till en början. Jag fick stöta och blöta arbetet många gånger med kollegor och gjorde många olika försök till kreativa ateljéarbeten med barnen. Men denna målade tavla av Borén fick mig att bli nervös i ateljén.


Jag hittade av en slump en helt annan bild som tilltalade mitt konstnärshjärta så mycket mer och jag kände att DEN bilden ska vi arbeta med på liknande sätt. Det kändes mycket mer inspirerande och lättare att arbeta kring den sista bilden och det som hände var att jag kunde slappna av på ett helt annat sätt. Det gjorde ju hela läroprocessen helt annorlunda både för mig och barnen.


Jag var inte rädd längre för att misslyckas - jag hade hittat något som jag själv var engagerad i ...FOTO!


Det är ju foto som står mig närmast i hjärtat...


Men det trevliga i den här estetiska läroprocessen som jag går igenom är att när jag går tillbaka till projektet med Borén så släpper mina hämningar mycket mer och jag kan förhålla mig avslappnat till den målade konsten.
Barnen arbetar vidare och vi har många fortsatta kreativa skapande situationer.


Så... det är ju viktigt att verkligen lyssna till sitt konstnärshjärta och följa det!
Inte vara så mycket pedagog i ateljén att det blir stelt och tillgjort.


Att som atelierista våga vara konstnär och inte så mycket pedagog i det praktiska arbetet med barnen och våga prova, släppa loss krativiteten och förmedla glädjen till barnen över skapandet och krativiteten!
Men att vara pedagog när jag som atelierista reflekterar i arbetslag och med barnen - fundera ut tillsammans vad vi arbetar med och varför och hur vi går vidare och vilka teorier som vi har till stöd i vårt arbete.




(I Barns estetiska läroprocesser hänvisas vi till olika konstnärer som Bruno Munari, Charles Earnes, Barbara Kruger, Shirin Neshat, Cindy Sherman, Jenny Holzer och Ottonella Mocellin.)




Konst på Röda Sten 
våren 2011

Margareta Hall

Jakten på konstinspiration fortsätter...



Häftigt med blandningen av konst i glas, metall, tyg, lera och måleri.

Keramikkonst

Natalia Alagan


Vladimir Stoces



Glaskonst

Anna Törnquist
















onsdag 13 april 2011


Konst i samhället som inspirerar mig...

Typisk färgsättning  i Mexiko

Efter försök att hitta konst som tilltalar mig och som jag kan använda som atelierista kom jag fram till att det inte är helt lätt...

Var ska jag söka? 
Vad ska jag söka efter?
Vad är syftet?
Vad inspirerar mig?

Jag fick söka djupt i mitt inre och fann vacker och för mig tilltalande konst från Mexiko. Det är ju där jag varit och vuxit som människa. All den otroliga konst och människor som jag mött i det landet som har påverkat hela mitt liv...









Frida Kahlo var en stor konstnär i Mexiko.





"Frida Kahlo visade tidigt intresse för konst, men det var först

 efter det att hon 1925 råkat ut för en trafikolycka och blivit 

sängliggande som hon började måla. Olyckan orsakade 

permanenta skador på både hennes ryggrad och livmoder, 

vilket gjorde att hon under resten av sitt liv kämpade med 

svåra och ständigt återkommande smärtor och vilket också 

skulle påverka hennes konst. Det tog lång tid innan hon åter 

kunde gå. Den konst hon skapade var ofta slående och 

chockande, och återspeglade hennes turbulenta liv".[2] 


(Wikipedia)







söndag 3 april 2011

Kan vi skapa samma saga på det här låååånga pappret?

Utmaningen den här gången var att fundera tillsammans hur/om vi kan få ner sagan på det långa pappret. Vad behöver vi? Hur ska vi tänka? Vad ska vi måla/rita så att andra kan "läsa" sagan?

Några barn var med som inte varit med i projektet tidigare, så det gav oss ett bra tillfälle att prata/reflektera kring vad vi arbetat med. Vi återberättade också sagan och bjöd in de andra barnen att fortsätta arbeta med oss.

Vi tittade på bilderna som vi tillsammans valt ut från internet som skulle passa sagan. Jag tänkte nog att det skulle fungera som inspiration till sagoskapandet.

Ett av barnen gick iväg för att hämta ett ett litet lejon för att måla av, en annan tog efter idén och gjorde likadant. Ett annat barn hämtade en drake för att rita av - det resulterade i en drakklo på bilden...

Ett annat barn valde att göra spöket.

När de ritat färdigt så la jag fram vattenfärg för att måla över oljepastell. Det livade upp aktiviteten som jag upplevde lite tråkig...

Barnen började experimentera med oljepastell och vattenfärgsblandning...

De var inresserade av varandras olika skapande experiment och arbetade ganska länge med uppgiften.





Reflektioner:
Barnen var fria att försöka lösa uppgiften hur sagan skulle kunna hamna på pappret, och jag gav barnen bara uppmuntrande ord på vägen: ja! Bra idé! m.m


Men i efterhand undrar jag vad som egentligen hände. En videokamera hade varit bra för att se hur/vad  JAG sa och gjorde.


 Jag fick känslan att jag nog kunde gjort på ett annat /bättre sätt för att få igång barnen mera. De kändes hämmade. Eller bara fundersamma och  avvaktande inför uppgiften. Ovana?


Jag fick idén att spela in sagan på datorn med barnen med ljud och bilder...


Overheadapparaten skulle också varit lämplig att använda och projicera upp bilderna och dramatisera kring dem...när vi nu får tag i den svårhittade glödlampan...





Barnens saga utifrån "I drömmarnas land"

VATTENPUMAN OCH ELDPOJKEN

DET VAR EN GÅNG EN ELDPOJKE MED LÅNGT HÅR SOM VAR TILLSAMMANS MED VATTENPUMAN, SOM VAR EN AV HANS BÄSTA VÄNNER.

DE VAR NERE I DJUPA SVARTA DALEN EN DAG...

DÄR NERE FANNS ETT ÖGONLÖST SPÖKE SOM HETTE PLASMAN OCH VAR JÄTTEELAK!

DET ÖGONLÖSA SPÖKET FÖLJDE EFTER ELDPOJKEN OCH VATTENPUMAN NERE I SVARTA DALEN OCH BÖRJADE JAGA DEM...

DE SPRANG OCH SPRANG DE FORTASTE DE KUNDE FÖR ATT INTE BLI TILLFÅNGATAGNA...

EN SNÄLL DRAKE SOM HETTE REGNBÅGEN FLÖG ÖVER DJUPA SVARTA DALEN OCH SÅG ATT ELDPOJKEN OCH VATTENPUMAN BEHÖVDE HJÄLP...

DRAKEN SAMLADE ALL KRAFT OCH BLÅSTE ELD MOT DET ÖGONLÖSA SPÖKET SÅ ATT DET SKULLE SLUTA JAGA ELDPOJKEN OCH VATTENPUMAN...

SPÖKET BLEV  RÄDD OCH FÖRSVANN, SÅ DRAKEN TOG MED SIG ELDPOJKEN OCH VATTENPUMAN TILL EN STRAND OCH SLÄPPTE NER DEM PÅ STRANDKANTEN...