Några barn var med som inte varit med i projektet tidigare, så det gav oss ett bra tillfälle att prata/reflektera kring vad vi arbetat med. Vi återberättade också sagan och bjöd in de andra barnen att fortsätta arbeta med oss.
Vi tittade på bilderna som vi tillsammans valt ut från internet som skulle passa sagan. Jag tänkte nog att det skulle fungera som inspiration till sagoskapandet.
Ett av barnen gick iväg för att hämta ett ett litet lejon för att måla av, en annan tog efter idén och gjorde likadant. Ett annat barn hämtade en drake för att rita av - det resulterade i en drakklo på bilden...
Ett annat barn valde att göra spöket.
När de ritat färdigt så la jag fram vattenfärg för att måla över oljepastell. Det livade upp aktiviteten som jag upplevde lite tråkig...
Barnen började experimentera med oljepastell och vattenfärgsblandning...
De var inresserade av varandras olika skapande experiment och arbetade ganska länge med uppgiften.
Reflektioner:
Barnen var fria att försöka lösa uppgiften hur sagan skulle kunna hamna på pappret, och jag gav barnen bara uppmuntrande ord på vägen: ja! Bra idé! m.m
Men i efterhand undrar jag vad som egentligen hände. En videokamera hade varit bra för att se hur/vad JAG sa och gjorde.
Jag fick känslan att jag nog kunde gjort på ett annat /bättre sätt för att få igång barnen mera. De kändes hämmade. Eller bara fundersamma och avvaktande inför uppgiften. Ovana?
Jag fick idén att spela in sagan på datorn med barnen med ljud och bilder...
Overheadapparaten skulle också varit lämplig att använda och projicera upp bilderna och dramatisera kring dem...när vi nu får tag i den svårhittade glödlampan...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar