Enligt planering så sitter jag tillsammans med två femåringar och en fyraåring, vi tittar på konstbilden som vi valt ut i atelieristagruppen.
Jag undrar hur barnen tolkar bilden genom att ställa de öppna frågor som jag planerat.
Barnen är först lite tveksamma och situationen känns ovan både för mig och barnen. Efter en stund sätter fantasin igång hos barnen:
”Det är ett mammalejon”
P: hur ser man det?
”Den har inget hår runt halsen”
”Att lejonet sitter på en stol”
P:Varför tror du det?
Inget svar.
”Det är en flicka också som kramar lejonet – först trodde jag att det var en ekorre”
Fyraåringen säger:
”Jag tror att det är ett pappalejon.”
”Det är nog hennes favoritlejon, eller så ett jättestort gosedjur...”
P: Är flickan glad eller ledsen?
Två av barnen tror att hon är glad. ”Man kramas ju när man är glad.”
Det tredje barnet tror att flickan är ledsen- ”För då brukar man ju kramas.”
P: Vad är det runt omkring?
”Vatten som man kan bada i”
”Lejon kan äta kött.”
Pedagog: ”Tror du att det här lejonet vill äta upp flickan?”
”Neeej!” säger alla tre barnen.
P: Vad tror du de gjorde förut innan de kom hit?
”De kanske var sugna på att bada”
P: Kan lejon simma?
”Neeej!” Svarar alla tre barnen.
P. Vad tror du att de gör sedan?
”Går till staden för att köpa glass.”
”Badar”
Barnen f¨år i uppgift att känna och titta på olika sorters material och se vilket material de väljer som passar till tavlan.
De undersöker noga sakerna – ett rött sidenband, små blå stenar, ett musselskal, bomull, sandpapper, spik och lite annat smått.
En femåring väljer ett rött band.
Kan inte riktigt förklara varför han väljer det. Men verkar gilla känslan av materialet eftersom han drar med händerna längs med bandet en lång stund.
Den femåriga flickan kommer på att välja blå sten = blått hav, håret orannge =gul sticka, krukskärva = hudfärg på flickan, bomull som är vit eftersom lejonet är vitt.
Femåringen som valt det röda bandet ändrar sig och väljer musselskalet och säger att det finns på stranden.
Fyraåringen väljer ståltråd och kan inte riktigt motivera sitt val.
Pedagog frågar barnen om de kan tänka sig att måla något från tavlan. Eller måla vad flickan och lejonet ska göra sedan.
Barnen vill gärna måla vid staffliet och fyraåringen berättar att hon vill måla himmlen, en femåring vill måla staden som de ska gå till och köpa glass- den andra femåringen undrar hur hon ska klara av att måla en stad?
Själv målar han ett hus. Men vill inte prata kring vad han tänker eller målar.
Reflektioner kring projektet:
Kändes som en stor utmaning för mig som pedagog att samtala med barnen kring konstbilden eftersom jag inte är så van att använda konstbilder i projektarbete med barnen.
Så jag kände att jag måste prova att göra det igen men med andra barn för att kunna jämföra och även se om det går att prata kring konsten på ett mer lättsamt sätt. Det kändes som om barnen tyckte det var för svårt att prata kring bilden.
Jag vill också prova en annan slags bild som tilltalar barnen mer - en roligare bild - för att se om barnen verkar tycka det är roligare.
Barnen är ju också ovana att samtala kring konstbilder så det känns viktigt att prova några gånger på lite olika sätt för att se på min egen läroprocess och kring barnens sätt att förhålla sig till konstbilder.
Jag får fundera hur jag ska lägga upp arbetet vid nästa tillfälle - det känns nödvändigt att prova ett annat sätt för att få ett bättre flyt i arbetet med barnen som inte känns för svårt. Det ska ju vara roligt också...
När jag läser Bildskapande i förskola och skola så inser jag vidden av hur viktigt det är att börja bildprojekt med en upplevelse - drama i den mån det är möjligt. Vara nallebjörnar, små stora.. Prata med små och stora röster och experimentera med olika begrepp och få med kropp och själ. För att i senare skede lättare få inlevelse och engagemang i gestaltningsprojektet. I det här fallet konstbilder.
Den linjen måste jag verkligen arbeta med nu när jag går vidare med konstbildsprojektet...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar