Apropå konstbilder och mitt senaste projekt kring tankar som kommer från huvudet och tankar kring Petra Boréns "Idrömmarnas land" så känner jag att jag måste förtydliga för mig själv vad jag håller på med. Vad är det här bra för? Vad lär sig barnen egentligen? Vad lär jag mig?
Jag har sammanställt bra tankar kring skapande arbetet kring konstbilder som stärker mig i min yrkesroll:
Att se/ innebär inte bara att se – det är också ett sätt att lagra tänkande, att sortera, reflektera, kritisera och betrakta tingen annorlunda. (loris Malaguzzi)
Viktigt träna sitt seende, och att barn gör det bäst genom konstnärligt skapande. Därför är atelieristan så viktig!
”Att arbeta med eget skapande och kultur i förskola/skola är ett sätt att uppnå målen kring en mer demokratisk skola” (Tarja Häikiö)
Demokratisk aspekt- alla barn får tillgång till sitt eget lärande.
Barn lär på olika sätt -det estetiska skapandet gör att barn får chans att lära sig utifrån sitt att uttrycka sig. Det estetiska skapandet är en kunskapsväg i barns lärande. (tarja Häikiö)
Gunilla Dahlberg pratar om hur viktigt det är att vi får utveckla ett s.k. rhizomatiska tänkandet – att tänkandet får en chans att breda ut sig i en massa kanaler åt olika håll. Det som Deleuze kallade ”tusen platåer” - ett slags spagettitänkande.
Ateljén behövs som ett rum för utforskande- ett kreativt laboratorium där både konstnärliga processer men också hypotestagande utifrån mer no undersökningar. (Tarja Häikiö)
Vygotskij:
Estetik spelar roll för kunskapsinhämtandet och för barnets identitetskonstruktion genom en förståelse av de egna erfarenheterna.
Fantasin används för att förstå verkligheten – skapandet har därmed en visuell, visionär o framtidsorienterad funktion. Det blir en kontrast till minnets funktion – bevarande funktion – utan denna kombination plus kreativa impuls så fastnar människan i et t slaviskt upprepa tidigare mönster. Därför bör fantasin tränas liksom minnet för möjliggöra utveckl.
Fantasi stärker barnens förmåga till hypotestagande, förmåga att förutse och problemlösningsförmåga.
Enkelt uttryckt så kan man säga:
Teckna, måla, skulptera gör att barnet tränar seendet, motoriken,språkinlärning, matematiskt tänkande.
När barnen skissar, tecknar, målar, fotar ett utvalt objekt så memorerar de och imiterar och rekonstruerar delar av omgivningen i form av egna tolkningar. Viktigt för barnens utveckling.
På en av Tarja Häikiös föreläsningar så tar hon upp vikten av att till exempel arbeta med ljus/skugga och speglar. Tydligt beskriver hon vad som är utvecklande för barnen;
Läroprocess när barn arbetar med ljus/skugga:
Utveckla blick för: perceptuellt perspektiv (seendet)
Rumsligt perspektiv –tid o rum (att vara existensiell)
Kognitivt perspektiv –lärande- genom ljuset lär man sig saker
Konstnärligt perspektiv –estetik
Vetenskapligt perspektiv – hypoteser- fysik –no fakta
Transformativt perspektiv: förändring- det utvecklas hela tiden stannar aldrig
Ljusateljé: konstruktion o ljusprojektion. Byggrum med ljus. Till ex en gorilla som ger skuggbilder och utmanar barnen i experimenterandet.
Läroprocess när barn arbetar med speglar:
Träna ögat-ögat som sinne,
lära sig se verkligheten,
reflektera över det sedda,
spegel som rum o dimension, rum –spegel som rumsskapare,
illusionistiskt rum – som metaforisk aspekt- spegelbild som inte är omvärlden.
All den här kunskapen som finns runt skapande processer i arbetet med barnen är ju så viktig att ha med sig på atelierista uppdraget och göra tydlig för alla man kommer i kontakt med i föeskolan...
Så nu tar jag nya tag med mitt projekt om tankar -nu när jag stärkt mig själv med teorier kring vad jag sysslar med...
Mitt nästa steg blir att ta en bild i taget i annorlunda barnkonstellation och se om vi kan skapa någon tanke i lera. Eller ståltråd. Eller båda två?
