Ljus och skugga    
                                           

Projekt kring konstbild "Flicka och lejonet"

Enligt planering så sitter jag tillsammans med två femåringar och en fyraåring, vi tittar på konstbilden som vi valt ut i atelieristagruppen.

Jag undrar hur barnen tolkar bilden genom att ställa de öppna frågor som jag planerat.

Barnen är först lite tveksamma och situationen känns ovan både för mig och barnen. Efter en stund sätter fantasin igång hos barnen:

”Det är ett mammalejon”

P: hur ser man det?

”Den har inget hår runt halsen”

”Att lejonet sitter på en stol”

P:Varför tror du det?

Inget svar.

”Det är en flicka också som kramar lejonet – först trodde jag att det var en ekorre”

Fyraåringen säger:

”Jag tror att det är ett pappalejon.”

”Det är nog hennes favoritlejon, eller så ett jättestort gosedjur...”

P: Är flickan glad eller ledsen?

Två av barnen tror att hon är glad. ”Man kramas ju när man är glad.”

Det tredje barnet tror att flickan är ledsen- ”För då brukar man ju kramas.”

P: Vad är det runt omkring?

”Vatten som man kan bada i”

”Lejon kan äta kött.”

Pedagog: ”Tror du att det här lejonet vill äta upp flickan?”

”Neeej!” säger alla tre barnen.

P: Vad tror du de gjorde förut innan de kom hit?

”De kanske var sugna på att bada”

P: Kan lejon simma?

”Neeej!” Svarar alla tre barnen.

P. Vad tror du att de gör sedan?

”Går till staden för att köpa glass.”

”Badar”

Barnen f¨år i uppgift att känna och titta på olika sorters material och se vilket material de väljer som passar till tavlan.

De undersöker noga sakerna – ett rött sidenband, små blå stenar, ett musselskal, bomull, sandpapper, spik och lite annat smått.

En femåring väljer ett rött band.

Kan inte riktigt förklara varför han väljer det. Men verkar gilla känslan av materialet eftersom han drar med händerna längs med bandet en lång stund.

Den femåriga flickan kommer på att välja blå sten = blått hav, håret orannge =gul sticka, krukskärva = hudfärg på flickan, bomull som är vit eftersom lejonet är vitt.

Femåringen som valt det röda bandet ändrar sig och väljer musselskalet och säger att det finns på stranden.

Fyraåringen väljer ståltråd och kan inte riktigt motivera sitt val.

Pedagog frågar barnen om de kan tänka sig att måla något från tavlan. Eller måla vad flickan och lejonet ska göra sedan.

Barnen vill gärna måla vid staffliet och fyraåringen berättar att hon vill måla himmlen, en femåring vill måla staden som de ska gå till och köpa glass- den andra femåringen undrar hur hon ska klara av att måla en stad?

Själv målar han ett hus. Men vill inte prata kring vad han tänker eller målar.

Reflektioner kring projektet:

Kändes som en stor utmaning för mig som pedagog att samtala med barnen kring konstbilden eftersom jag inte är så van att använda konstbilder i projektarbete med barnen.

Så jag kände att jag måste prova att göra det igen men med andra barn för att kunna jämföra och även se om det går att prata kring konsten på ett mer lättsamt sätt. Det kändes som om barnen tyckte det var för svårt att prata kring bilden.

Jag vill också prova en annan slags bild som tilltalar barnen mer - en roligare bild - för att se om barnen verkar tycka det är roligare.

Barnen är ju också ovana att samtala kring konstbilder så det känns viktigt att prova några gånger på lite olika sätt för att se på min egen läroprocess och kring barnens sätt att förhålla sig till konstbilder.

Jag får fundera hur jag ska lägga upp arbetet vid nästa tillfälle - det känns nödvändigt att prova ett annat sätt för att få ett bättre flyt i arbetet med barnen som inte känns för svårt. Det ska ju vara roligt också...

När jag läser Bildskapande i förskola och skola så inser jag vidden av hur viktigt det är att börja bildprojekt med en upplevelse - drama i den mån det är möjligt. Vara nallebjörnar, små stora.. Prata med små och stora röster och experimentera med olika begrepp och få med kropp och själ. För att i senare skede lättare få inlevelse och engagemang i gestaltningsprojektet. I det här fallet konstbilder.

Den linjen måste jag verkligen arbeta med nu när jag går vidare med konstbildsprojektet...

 

Hur kan konst inspirera till arbete i ateljén?

3/2 2011

Min planering kring temat konstbilder blir följande:

Visa barnen bild på en av Petra Boréns bilder. (Flickan som ser ut över havet och kramar ett lejon.)
Tänka på att ställa öppna frågor till barnen;

Vad tänker du när du ser den här tavlan?
Vad känner du?
Vad tror du har hänt?
Vad tror du kommer att hända sedan – var ska hon/ de?

Uppgift att välja ett sinnligt objekt att lägga till tavlan. Barnen får välja en bit päls, sten, bomull, is, olika flaskor med färg, spik, sandpapper, e.t.c

Uppgift att rita flickans ansikte hur de tror att hon ser ut. (Kan barnen rita känslor?)


Dokumentera kontinuerligt vad som händer i lärandeprocessen – vad barnen pratar om och funderar kring och skapar i de olika uppgifterna.

Reflektera sedan med barnen och med andra pedagoger kring dokumentationen och de olika uppgifterna för att kunna gå vidare i det skapande arbetet med barnen.

Träff med atelierista basgrupp 27/1 2011

Diskussioner kring frågeställningar.

Vi samtalar engagerat kring Petra Boréns utställning på konstepidemin en lång stund och återberättar för en person som ej var med den 20/1.
Vi samtalade om vad vi tyckte om utställningen och vad som var intressant. Olika tekniker och färger och hur man kan använda konsten i barngrupp med bland annat tankekartor.

Vi kommer in på konstinspiration som vi kan använda oss av i ateljén;
Remida day, Bengt Nordenborg som har härliga bilder, små barns skapande av Stina Braxell, att ta ut bilder från nätet som inspiration när vi arbetar i ateljén med barnen,

Vi diskuterar de olika tavlorna och skulpturer som var på utställningen; flickan som sitter på en katt på en stor tavla, tavlan där två personer möts i en omfamning, skulpturen med fjärilsvingar, flickan som ser ut över havet och håller en katt, fågelskulpturen, flickan med den röda klänningen.

Problematiken som vi upplever i de olika verken är sorgenhet, ensamhet, övergivenhet och döden.

Vi pratar om att det är vi vuxna som gör de tolkningarna i konsten – det kan i sin tur leda till problematik i en didaktisk kontext. Dels för att det är svåra saker som kan tas upp i konstverket och dels för att barnen har rätt att göra egna tolkningar, både för sin och konstverkets skull.

Vi som pedagoger skall inte tolka konstverket däremot kan vi vara med och lämna relevant information om kringföreteelser runt konstverket. (t.ex informationer om Guernica)

Vad upplever barnen när de får möta samma konst?
Deras problematik blir kanske att flickan kan inte sitta brevid ett lejon för då borde hon bli uppäten.
Vi pratar i gruppen om att barnen kanske inte alls problematiserar och tolkar in de problem som vi vuxna gör. Barnen kanske ser vackra favoritfärger och väljer att se de fina bara och känner sig nöjda med det.

När vi som pedagoger möter konstbilder tillsammans med barn så är det viktigt att tänka på att ställa öppna frågor kring konsten för att få barnen att inte känna sig osäkra och inte våga tänka fritt kring vad de ser i bilderna.
Att använda annat material i arbetet med konstbilder såsom musik, rörelse, mjukt och hårt material och olika saker som kan finnas i ateljén blir då viktigt i arbetet med barnen.


I arbetet med barnen så ger det mycket att få inspiration från konst och konstutställning. Idéer som vi kommit fram till i samtal i atelieristagruppen är:

ta fram konstbilder från nätet som får finnas i ateljén som inspiration till barnen

lära sig mer teknisk kunskap kring olika färger att använda med barnen; akvarell, akryl, kol och annat.

Att tillsammans med en grupp barn fundera kring ett särskilt verk som finns i ateljén; vad tänker du när du ser det? Vad känner du? Vad tror du har hänt innan? Var ska hon/han sedan? Vad tror du de pratar om? Vad tror du konstnären tänker när de målat? Kan du välja ett ljud till tavlan? Kan man röra sig som de gör i tavlan? Kan vi ställa oss alla som de gör i tavlan? Kan vi bygga tavlan? Kan vi leka tavlan? Kan vi göra fåglarna i ståltråd? Kan vi välja ett instrument som passar till tavlan/skulpturen? Kan du rita fortsättningen på tavlan, ansiktet so m inte syns- hur ser hon ut?

Att gå med en grupp barn till t.e.x konsthallen och välja ut tre tavlor med barnen som vi gör olika arbeten kring beroende på idéer som dyker upp när man är där tillsammans. Det kan vara en tavla att dramatisera kring verbalt och /eller med kroppen, rita av på plats. Ta med minnena hem och fortsätta i ateljén med arbete kring konstbilderna/skulpturer.

Tredimensionellt arbete i ateljén

Kan vi bygga en blomma?

Fyra barn sitter tillsammans och vi funderar när vi tittar på Orkidéen på bordet..

Vi pratar om vad vi arbetat med de andra gångerna - planterat frön, målat och ritat vad vi tror ska växa upp, blommor som vi projicerat på väggen, tulpanlökar som väntar på att bli planterade m.m...

Vad behövs för att bygga en blomma?

 

"Papper, tyg, lim, färg"
Barnen hämtar rullar som ligger inom räckhåll och tar färg eller lim att göra stjälk av...

"Jag vill göra en gul och vit blomma. Och grön."

"Jag vill göra en rosa blomma med lite lila."

 

"Jag får klippa ut blad"

"Nu har jag satt fast bladen."

 

Barnen klipper, klistrar, tittar på varandras blommor och småpratar med varandra. "Färgen har redan torkat -jag får ta ny färg..."
"Det är lite grönt på det gula så det blir fint. Nu får den stå på tork."
"Jag försökte sätta fast det gula på den här färgen och det gick!"
 

Examination 1 v.49 2010

 Av Ulrika Bengtsson

Jag har valt att ta upp några frågor och funderingar som jag tycker är intressanta och viktiga i mitt arbete som atelierista:

Vilken betydselse har skapande för barns utveckling?

Den teoretiska utgångspunkten i boken om barns bildskapande, att stimulera kreativitet och känslighet, öga och hand, syftar inte till att skapa barnkonstnärer, utan till att ge barnet redskap att välja mellan olika typer av problemlösningar och/eller att ingen ska bli slav.  Självständigt tänkande är viktigt och skapande är en bra grund för att utveckla självständighet.

Barnet bör stimuleras till kritiskt tänkande.                                               

Rörelsen som föränderlighet; barnet ska få lära sig att inte bara se saker som de är också hur det skulle kunna vara.  Det finns ingen motsättning mellan förnuft fantasi eller intellekt och känsla.

Det finns inte en verklighet och verkligheten är föränderlig.(malaguzzi)

Mina reflektioner:

I mitt arbete med barnen i ateljén så är det så viktigt att jag som pedagog inte har rätt och fel tänk när barnen skapar, funderar, forskar och frågar. Jag måste förhålla mig neutral men med mycket positiv anda och engagemang i barnen så att de känner sig värdefulla i sitt skapande och kring sitt funderande kring olika saker de arbetar med under dagen.

Jag tror att det är så mycket vi inte tror vi visar omgivningen med dolda signaler. Kroppshållning, kroppsspråk, tonläge e.t.c. Som barnen är duktiga att läsa av och ta till sig och beroende på bland annat detta utveckla sig i sitt skapande på kreativt sätt eller i sämsta fall bli rädd för att misslyckas, tro sig göra fel och bli hämmad i sin kreativitet. 

Vad gör en atelierista?

För mig är en Atelierista är en konstnärligt utbildad person som är något av navet i verksamheten. Det skapande arbetet genomförs i temaform. Möta barnet i deras tankar och strategier. Idén till tema kan komma från barn eller vuxen.

Man undersöker ett fenomen på olika sätt och i olika material. (marie bendroth karlsson)

Ett exempel;

-        besöka (lejon)känna, sitta på,

-        mätredskap

-        fotografera (lejon)

-        spännpapper under för att måla av skuggan

-        återkomma vid olika tillfällen för att se hur skuggan var olika

-        lejon på overhead så att de kan gå in i bilden

-        skuggspel med stora lejonmasker

-        studera riktiga lejon iböcker

-        trycka lera mot skulpturens detaljer

En engagerad och medveten pedagog påverkar situationen för sina elever genom sitt totala sätt att vara, genom att finnas till hands med gedigna kunskaper om teknik och material, genom att ge tillgång till ett stimulerande bildmaterial etc.  Också sättet att arrangera en miljö /inreda atelje har betydelse för inlärningssituationen.  Pedagogens sätt att behandla bilder som  barn gjort påverkar också. (marie bendroth karlsson)

Är eleverna rädda eller inte? Det som skiljer god pedagogik från dålig. Det märks i elevens ansikte,kroppshållning, och på hela ders sätt att bete sig. (Thomaeus/Horne,1986)

Viktigt att som pedagog veta vad man visar och vad man i verkligheten gör och förmedlar. Många gånger motsatsen till vad man tänkt.

Läraren måste lära sig fånga den boll som barnet kastar och sedan kasta tillbaka på ett sådant sätt att barnet vill fortsätta spela.(Gedin och Sjöblom 1995)

Pedagogen ska stödja, ställa utmanande frågor och ger redskap.

Vårt uppdrag som Atelierista är att underlätta barns läroprocesser, ta hänsyn till att varje barn har egna strategier och förutsättningar, egna förmågor och talanger.

Dokumentation: Hur kan jag använda mig av projektdokumentationen för att utveckla mitt arbete som Atelierista?

Pedagogiken i Reggio Emilia bygger på pågående forskning som bygger på medveten och kontinuerlig dokumentation av det dagliga arbetet med barnen. Dokumentationen är en av hörnstenarna i det pedagogiska arbetet och ständig fortbildning för pedagoger att förstå hur barn tänker och lär.

Pedagogerna liksom barnen är forskande och lärande.

Pedagoger stimulerar barnets alla sinnen genom att ge barnet problem att lösa och ge dem redskap att uttrycka sina tankar och upplevelser med, ord, två och tredimensionella bilder och drama.

(marie bendroth karlsson)

Mina reflektioner:

Att ta tillbaka dokumentationen till barnen regelbundet när vi arbetar i projekt ; prata med barnen vad som hänt, vad hände just då, vad pratade vi om , vad sa ni, hur tänkte vi, hur kan vi göra nu, hur ska vi gå vidare.

Att därefter ta barnens reflektioner med till arbetslaget, och dokumentationen som blev i början. Reflektera, fundera i arbetslaget.

I mitt arbetslag så är våra ambitioner att vid varje måndagsplanering ta med oss pågående projektarbete till mötet, för att tillsammans reflektera kring vad vi arbetar med och varför. Just varför-frågan försöker vi lyfta lite extra, så att vi gör målen med vårt arbete tydligare för oss, barnen och föräldrar.

Jag har tidigare varit mest fokuserad att tillsammans med barnen reflektera kring deras läroprocesser i de olika projektarbeten som uppstått. Nu kan jag tänka att jag kommit vidare i mina egna tankar och inser den stora betydelsen att ta samma dokumentation till mitt arbetslag för att reflektera tillsammans med dem kring det pågående arbetet bland barnen.

Två viktiga frågor att fundera kring tycker jag är:

Vad är pedagogens tanke med projektet? Vad är målen? Stämmer det med utvecklingsmålen?

 Just nu arbetar vi i mitt arbetslag med utvecklingsmålen: Barns lärande där utvecklingsmålet är att göra barnens läroprocesser tydliga för dem själva och för oss pedagoger.

Barns inflytande och delaktighet där utvecklingsmålet är att vi ska utveckla arbetet så att barnen får känna sig mer delaktiga i verksamheten och ha mer inflytande i förskolan.

Det sista utvecklingsmålet är att vi ska arbeta mer medvetet med att få in demokrati och jämställdhet mer tydligt i arbetet med barnen.

Arbetet i mitt arbetslag blir att vi får arbeta med att ta projektarbetet till analys och jämföra hur det överrensstämmer med utvecklingsmålen.

Temat på huset är Gården. (eftersom det skett och sker stora förändringar utomhusmiljön)

I min grupp startade vi ett projekt med att fundera kring vad som finns på gården och vad de tänker om gården. Många olika tankar ledde till slut in på planteringar, odla, blommor, buskar som skulle kunna finnas på gården. Har även funnits och försvunnit, nya tillkommit e.t.c.

När vi i denna vevan samtalade kring det så skulle vi äta frukt och där upptäckte barnen de olika kärnorna. Det ledde till att vi planterade olika slags kärnor, barnen tog med sig hemifrån kikärtor, morotsfrön, linsfrön, tulpanlökar e.t.c.

Vi planterade i olika omgångar.

Barnen fick under projektet rita, måla det som de tänkt kring kärnor, blommor och träd i olika omgångar.

Vi kom in på prat om äppelträd då ett barn haft med sig äpplen från sitt eget äppelträd.

Barnen fick först i uppdrag att måla ett äppelträd ur minnet, sedan begav vi oss till ett barns gård och ritade av hennes äppelträd på plats.

 Vad var syftet med denna uppgift?

Följer det utv.målen?

Att göra barnens läroprocess synlig genom att dokumentera vad som händer i samtalen, vad som händer när de skapar från minnet kontra avbildning på plats och ta tillbaka dokumentationen till barnen och göra dem medvetna om vad de lärt sig under tiden.

Delaktighet och inflytande:

Målet är att barnen blir lyssnade på hur de tänker kring äpplen och träd. Barnens idéer är styrande under arbetets gång och det ger stort utrymme till inflytande bland barnen i arbetet.

Demokrati och jämställdhet:

Barnen får träna sig på att lyssna på varandra och ta del av varandras idéer och tankar som kan föra projektarbetet vidare. Bli medvetna om vikten att lyssna på varandra. De tränar sig också att tänka kring att allas röst är lika mycket värd oavsett ålder, kön et.c

Men allt annat som kommer in: matematik, språklig träning, motorisk träning, socialt samspel, turtagning. Hur ska vi tänka kring det? I vilket sammanhang ska jag lyfta de ”utvecklingsområdena”?

Det kanske blir bra att lägga det som läroplansmål i dokumentationen på väggen…

Avslutningsvis så tycker jag att de olika projektuppgifterna vi arbetat med under terminen har varit intressanta. Jag har kunnat ta med mig dokumentationer och funderingar till barnen och mitt arbetslag för att kunna utveckla mitt arbetet i Ateljén, och det har ju då utvecklat mitt eget tänkande.

Uppgift: Färg

Barnen får i uppdrag att försöka rita av en riktig ros med den riktiga blå färgen.

Vi tittar på rosen och vi känner på den... och funderar om vi kan skapa en stor blå ros tillsammans?

Vi hjälps åt att blanda färg... bara olika blå färger...

Barnen är engagerade och ser med spänning på  att se vad som händer när blå färger blandas och blir till olika nyanser...

"Förskolan skall sträva efter att varje barn utvecklar sin förmåga att bygga, skapa och konstruera med hjälp av olika material och tekniker" Lpfö 98

Barnen kommer överens om att de ska börja göra rosblad i mitten...

 Koncentrationen är stor när barnen arbetar och de pratar inte så mycket under tiden som de skapar...

"Vi måste göra blomblad runt blomman - så som den har på riktigt"
Barnen blandar färger som de tycker passar efter att de upptäckt att det behövs blomblad...

Barnen blandar olika gröna nyanser för att göra bladen till rosen...

Ett av barnen hämtar saker att limma fast på plasten, vilket inspirerar de andra två barnen att också limma.

Vi funderar tillsammans vad man kan tänka sig att limma fast på tavlan. Knappar, garn, paljetter, glitter ges som förslag.

Ett skapande med lim fortsätter på rostavlan...

Ett av barnen säger till slut att hon är färdig och de andra barnen visar att de också är nöjda och färdiga.

Här i den tomma ramen får rosen hänga!

När pedagoger reflekterar:

1.Synliggöra syftet med dokumentationen. Vad tänker jag? Vad vill jag lyfta fram?

Vad fick jag för reflektioner att ta vidare när jag reflekterar I arbetslaget? Tekniker? Hur gick de tillväga?
Nya frågor att ta med mig till barnen, dokumentationen tillbaka till barnen – vad händer I samtalet med barnen – barnens reflektioner.
Göra om uppdraget igen.

Ruta 1,2,3,4 o.s.v

Reflektion och analys

Öva kring att synliggöra barnens läroprocesser.
Hur man tar tillbaka dokumentationen till barnen.
Vad ser ni? Vad ser jag?
Ser vi; samarbete? Turtagning? Användande av olika tekniker? Demokrati?

att lära sig målartekniker genom att t.e.x kunna måla blad.
Att barnen nyttjar varandras kompetenser.
Att pedagoger tillför nytt material I skapandet/lek för vidareutveckling.

Nästa gång:

Hur ska vi göra när vi avbildar den här rosen?

Kan du göra en egen ros?

Kan vi göra en stor tillsammans?

Hur tänker du ? under arbetets gång synliggöra barnens tankar/idéer.

Hur tänker barnen kring samarbete?

Hur uttrycker barnen kring vad de lärt sig?

Vad ser barnen som sin läroprocess?

Ta tillbaka dessa frågor till barnen
2. Visa rosen och jämföra dokumentationen
3.Reflektera över arbetssätt när vi jämförde de olika blommorna (från förra gången
4. Synliggöra / visa upp / sätta upp: arbetssätt och läroprocess

Sammanfattning och reflektioner kring Tarjas föreläsning september 2010

Atelieristautbildning 2010 – 2011

 

Sammanfattning från föreläsningen Barns estetiska läroprocesser

Estetik kan betyda lite olika saker; det kan vara design – skönhetsaspekt, det kan vara sublim funktion som drabbar oss i hjärtat – det går utöver det vardagliga, man kan komma in på barnens livsfrågor som berör.

När det gäller temaarbete så är syftet att barnens deltagande ska vara lika viktigt i arbetsprocessen som i utvecklandet av temat.

Temaarbete är val av arbetsområde och och projektarbete innehåller olika steg för att genomföra ett arbete kring ett tema. Projektarbetsformen är processorienterad och ska ha en början och ett slut.

Ett projektarbete ska visa frågan/ frågor som ställs och det ska visa vilken väg barnet väljer att gå. Pedagogen ska dokumentera hur processen sker. Dokumentera skriftligt och/eller med bilder.

Som pedagog måste man vara öppen för förändringar hela tiden under de olika projekten. Vara lyhörd för barnens funderingar och frågor, försöka leda barnen vidare i tankeprocessen som startat hos barnen.

Som pedagog måste man följa barnen;

vad är roligt, intressant och tankeväckande? Vad behöver barnen – får man också fråga sig. Det är viktigt att i pedagoggruppen diskutera innan temaarbetets start kring praktiska och pedagogiska frågor:

Var ska barnen i olika grupper befinna sig under arbetets gång, material som kan behövas, hur introduceras temat ?, vilka barn ska man tänka är med i gruppen?

Får de själva välja efter intresse eller ska vi styra? Det är många frågor att ta sig tid att samtala kring. Barnen kan självklart också vara med på det mesta av våra funderingar och komma med sina idéer och infallsvinklar.

Som pedagog tycker jag att det också är viktigt att komma med kopplingar till litteratur och läroplanen. Det stärker mig själv och kollegor i yrkesrollen och det gör också föräldrar mer medvetna om hur vi arbetar, resonerar och tänker i vårt arbete med barnen.

Att försöka göra läroprocessen tydlig för barnet är viktigt men också svårt för oss pedagoger.

 Ett sätt som mitt arbetslag arbetar med är att på morgonmötet ha med sig dokumentation i form av bilder från gårdagens arbete i projektgrupp. Syftet är att stanna upp och tillsammans fundera över vad som hände, vilka frågor som dök upp och om vi lärt oss något och hur vi går vidare.

Ett annat sätt att synliggöra barnens läroprocesser är att samla barnen vid uppsatt dokumentation/bokform et.c och tillsammans med barnen reflektera kring arbete som varit eller är pågående.

Ett temaarbete kan uppkomma ur samtal, lek, utvecklingsbehov eller på andra olika sätt.

Ett arbete kan pågå en eller några få dagar men också längre perioder – ibland år.

Materialet som vi använder oss av i förskolan ska som Tarja skriver vara taktilt stimulerande.

 Tyger med olika struktur som barnen får undersöka och arbeta med, Plastgardiner som hänger från tak med målningar –fingermålningar och annan färg, pysselmaterial i alla möjliga sorters material, konstruktionsmaterial i stål, trä, plast och allt möjligt tänkbart, lera, vax, sten. Att man i arbetet med små barn kan utgå ifrån en och två färger kan vara bra för själva upplevelsen av en färg – det kan för en ett/tvååring vara nog med pensel färg och papper och sedan ökar man med två färger och mer avancerat arbete. Man kan erbjuda fritt arbete med t.e.x målning och målning till musik, stilleben, porträtt o.s.v.

Med lera kan barnen utveckla många sinnen; att ta bort och lägga till kan ge förförståelse för addition och subtraktion, antal, storlek, längd ger förförståelse för matematiska begrepp hos barnet.

Pedagogen bör i arbetet med barnen vara medkonstruktör, bevittnare, utmanare, sporrare, stöd och så vidare. Det ger bästa förutsättningar för barnets lärande.

Bildpedagogiska metoder kan vara att låta barnen titta, känna och se på saker.

Imitera det barnet uppevt från det ovan nämnda i olika material.

Reproduktion som är återskapande.

Använda sin kreativitet och vara nyskapande.

1.   Lära sig titta på omvärlden och härma. Tex hämtar in information och ritat av.

2.   Göra om det = reproduktion. Det blir något annat. Att skapa från minnet, att avbilda från verklighet, att skapa fritt.

3.   Rena nyskapandet. Det som kommer från barnet själv. Man har med sig imitation och annan bakgrund tillnyskapandet.

Se, uppleva och återskapa!

Om jag får bestämma över hur min ateljé ska se ut så tänker jag att det fungerar rätt så bra den som jag använder på mitt nuvarande arbete. Den är stor men vi har gjort små rum i det stora rummet så att barnen ska få arbetsro på avgränsad yta. Barnens arbete blir synligt utåt och ge inspiration till andra.

Ateljén är ljus och inspirerande med mycket roligt material att arbeta med som barnen får använda som de känner för i sitt skapande.

Jag känner dock att ateljén skulle vara lite mer i skymundan då det ger mer arbetsro. Jag upplever att det är för många personer som går förbi från andra avdelningar.

Kanske skulle det vara möjligt att skapa en miniateljé när man ville arbeta mer i fred. Eller om det går att avgränsa nuvarande ateljé mera så det blir mer ostört arbete. Jag kommer på mig själv att jag inte befinner mig så mycket som jag brukar tycka om att vara i en ateljé. Det tror jag beror på att det är för stort och rörligt.

På en annan arbetsplats där ateljén var mycket mindre och där vi kunde stänga till en dörr var otroligt välbesökt. Barnen kunde arbeta så länge med olika saker. Den koncentrationen upplever jag inte på samma sätt i detta stora utrymmet.

Inspirationen får barn lätt av varandra även om ateljén inte är i det mest centrala rummet.

De ser, frågar, härmar, vill komma närmare av nyfikenhet när någon arbetar. Så det är bara att släppa in nyfikenhet och kreativiteten i barnens skapande.

När det gäller ”kladd” så tycker jag att det är härligt sinnligt och en stor upplevelse att få använda färg med hela kroppen, måla på annorlunda föremål än vad som är brukligt , måla stort och skapa som man känner och få vara ett med skapandet och kreativiteten. Mera sådant i våra liv. Det mår vi alla bra av!

Ulrika Bengtsson

Atelieristautbildningen HDK  Göteborg

 2010-09-22